The summer everything changed(the fooo fanfic)|COMPLETED

Kapitel 24

~Miras perspektiv~

Nästa dag vaknar jag med en hemsk huvudvärk. Mitt huvud känns verkligen som att det kommer sprängas.

Det var första gången jag drack, eller mer första gången jag blev full. Och sista.

Jag tar mig sakta upp i sittande ställning och tittar runt i rummet, varken Felix, Omar eller Saga är där, men alla andra ligger och snarkar.

Jag går till i köket och ser Felix och Omar sitta där, men inte Saga. Fast hon kanske bara är på toa.

Omar kollar upp på mig och jag ser att han mår lika dåligt som mig, men han ler. Felix verkar däremot må prima, även fast han drack mest. Det där med en bakis Felix verkar inte vara särskilt överhängande.

Jag tar ett glas och fyller det med vatten till hälften och dricker försiktigt.

Jag sjunker ihop på golvet och kollar anklagande på Omar.

"Jag tvingade dig aldrig att dricka. Även om jag hade gjort det..."

Han reser på sig och går till skafferiet och tar fram en påse lättsaltade chips och kastar dom till (eller på) mig.

Jag öppnar påsen och tar ett chips och stoppar det i munnen. Det smakar sjukt gott.

"Påsen är din."Säger Omar.

"Bra, för jag hade tänkt äta ett...eller tio till."

Han och Felix skrattar.

"Har ni btw sett Saga?"Frågar jag.

En bekymrad rynka dyker upp mellan Felix ögonbryn och Omar säger:

"Vi kanske borde ringa henne och kolla att hon är okej."

Han tar upp sin mobil och ringer henne.

Inget svar.

"Det enda vi kan göra är väl att vänta. Men om hon inte är tillbaka innan klockan fem ringer vi polisen."Säger Felix

~Sagas perspektiv~

Jag vaknade innan alla andra, och bestämde mig för att ta en springtur.

Jag gick först hem till Anna och bytte om, sen började jag att springa lite på måfå.

Jag vet inte riktigt var jag är, men det bryr jag mig inte om. Jag kan inte sluta tänka på honom. Jonathan. Dom där gröna ögonen.

Jag träffade honom på festen igår när han råkade spilla typ öl eller nått på mig.

Vi började prata, och jag blev typ så kär i en person som man kan bli på en kväll. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Han berättade att han spelar fotboll, åker skateboard och dansar.

Vi skulle vara perfekta för varandra. Han är dessutom inte så lång, bara typ 1.70, så jag med mina 155 cm behövde inte flyga för att se hans ansikte.

'Jag borde ha gett honom mitt nummer, men gjort är gjort...'

Jag känner igen mig, jag är nära Omars hus, så jag springer dit och går in.

Innan jag ens har stängt dörren har jag en kramande Mira runt mig.

"Herregud Saga, vart har du varit?!"

Jag höjer ögonbrynen och säger:

"Jag har sprungit, såg ni inte min lapp?"

"Den sa att du skulle vara hemma tolv, och nu är den halv ett..."

"Aja nu är jag här iallafall!"

Vi går in i köket där dom andra sitter och Ogge säger:

"Vi ska vara i studion om en halvtimme, och om vi ska ta bussen borde vi åka snart."

"Det går väl en buss om tio minuter?"Frågar Felix.

"Jupp, och det tar fem minuter att gå till hållplatsen, så vi måste gå snart."Säger Omar.

Vi sätter på oss skor och går till hållplatsen och väntar i typ en minut innan bussen kommer. Vi sätter oss längst bak, och eftersom att det bara är fem platser sätter sig Wilma i Ogges knä och efter en lång stunds övertalning, Mira i Omars knä.

Hon säger att hon väger för mycket och att hon skulle krossa Omar. Men så är det inte. Absolut inte.

Vi kommer fram och går igenom högen av foooers utanför. Killarna skriver några autografer och jag hör några 'hora' och 'slyna' riktade till oss tjejer.

När vi tillslut går in sitter Anna och Oscar redan där, och någon mer. Han vänder på huvudet och jag ser vem det är. Jonathan.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Det är jättelänge sen jag la ut ett kapitel, I know... Men jag är inte en sån som skriver ett kapitel på en eller två timmar (tyvärr).
Ni får stå ut med att jag inte lägger ut kapitel så ofta...
Ähh, ni är bäst♡
Och förresten var det @alvabackman som vann tävlingen, eller vann, det var ingen annan med, men Jonathan passar perfekt så grattis eller nått :)