Otrogen

Kapitel 17

- Hej!

Jag satt i fönstret på skolan helt ensam. Min skola hade liksom sådanna "tjocka" perfeckta "sittfönster". Jag kollade upp för att se vem som sa hej. Det var Alex i klassen över. 

- Hej. sa jag tillbaks.

Alex fortsatte upp för trapporna. Jag kollade efter honnom. Idag var en sådan dag när jag bara kände mig ensam. Jag bara satt helt själv där i fönstret. Jag hade alltid känt mig som fjärde hjulet bland mina kompisar, och jag hade alltid försökt att ta mer plats men ibland pallade jag bara inte bry mig. Ibland pallade jag inte bry mig om något. Och det kunde vara sjönt att bara sitta ensam, ibland. Det ändå jobbiga var oftast att folk kollade på en så konstigt. Och man ville inte verka vara konstig. Man ville vara den som alla ville hänga med och som alla älskade. Den pesonen skulle jag alldrig bli. Men jag skulle inte vilja vara den personen om inte folk hade så mycket fördommar. Fördommar förstörde allt. Bara för att jag satt ensam iblad tolkade andra mig som jobbig och iriterande vilket dom inte visste om jag var för äns dom faktiskt gett mig en chans. Men jag kanske alldrig kommer att få en chans. Inte om människor ska beté sig som dom gör nu.

En ensam dag. Men det gjorde inte mig något. Det var faktiskt ganska sjönt att bara sitta i fönstret. Det ända jobbiga var i matsalen där alla kollade på en. Jag fick en massa blickar på mig, några bichblickar men också några ledsna blickar. Men jag ville inte ha några ledsna blickar. Jag ville inte att andra skulle tycka synd om mig. Jag ville bara att alla skulle sluta titta. Kunde man inte få en ända ensam dag utan massa blickar. Jag skulle ha struntat i lunchen.

Man kan ju undra vad mina vänner var. Dom höll sig borta. Jag hade sagt till dom att jag ville vara ifred, utan dom. Men jag hade heldre vara med dom än Cassandra.

- Hej! sa Cassandra när hon såg att jag satt helt själv.

- Hej. mumlade jag.

Cassandra satte sig i fönstret bervid det jag satt i. Det blev tyst en stund. Under den stunden hann jag tänka rätt så mycket. Skulle jag börja prata med henne? Skulle jag låta oss bli vänner igen? Ja, nej eller ja. Jag hade ju själv sagt att människor kunde göra misstag. Cassandra kunde ju också göra misstag. Jag hade ju själv varit otrogen.

- Vad har du gjort i helgen? frågade jag.

Den frågan brukar sällan för min del starta samtalsämnen men den här gången gjorde den det. Vi började prata om allt. Och jag kom på mig själv med ett stort leende på läpparna. Cassandra hade gjort mig glad. Jag som inte varit glad på flera veckor.

----------

Tack så mycket för 200 läsare!!! Jag är så jävla glad. Lite segt kapitel, förlåt. Och förlåt för att jag uppdaterat dåligt på senaste tiden, därför fick ni ett längre kapitel idag.

Hoppas ni gillar kapitlet! Och om ni gillar det får ni gärna trycka på stjärnan (alltså rösta), jag uppskattar verkligen det! Lämna gärna också en kommertar och lite feedback!