Älskade ord

29 oktober | Utdrag

UTDRAG: 238

Han vaknar till ett kolmörker utanför fönstret. Väckarklockan har inte ringt ännu, och han stirrar upp i taket och tänker att han snart inte kommer att kunna göra det längre. Snart kommer han att stirra upp i samma tak som Eleonora bor under. I ett främmande rum någonstans, i ett främmande hus, i en främmande stadsdel.

Mamma har berättat att familjen Oskarsson bor i en villa en bit utanför stan. Det tar tjugo minuter med buss från centrum. Tjugofem minuters bussfärd till skolan. Tillsammans med Eleonora.

Tanken får det att börja dunka häftigt i huvudet, någonting som sprider sig till magen. Han drar täcket över huvudet.

Att vara mobbad är en sak. Hemma har han i alla fall alltid kunnat vara ifred.

Att bo tillsammans med sin mobbare är någonting helt annat.

Alla fula ord, alla hån, allt från skolan kommer att följa med honom hem. Eleonora kommer att följa med honom hem. Vad kommer hon att göra med honom? När ska han få vara ifred?

Motvilligt drar han ner täcket, stänger av väckarklockan och går plikttroget upp. Han mår lite illa, men tvingar sig att äta lite havregrynsgröt. Vad kommer att hända i skolan idag? Kommer någonting att vara förändrat, eller kommer Eleonora att vara som vanligt?

Det blåser kallt, och han bygger upp försvarsmurar inom sig, konstruerar repliker inför eventuella konfrontationer.

Hon är inte i skolan på hela dagen.

Inte för att han slipper bli upptryckt mot väggen och allt det där, men utan Eleonora är gruppen mycket mer löst formad och en aning desorienterad. Hon är en självklar ledare.

Theo undrar vad hon gör. Om hon är hemma i huset han snart ska flytta till.

Nästa dag är hon inte heller där. Men dagen efter det möter han henne i korridoren på morgonen. Hennes leende är torrt och kallt.

Ikväll är han och mamma hembjudna på middag hos familjen Oskarsson. Theo har gått och oroat sig över det ända sedan han fick veta. Eftersom han och Eleonora slutar skolan sent är det tänkt att de ska åka tillsammans till Oskarssons. I alla fall enligt mamma och Kristoffer. Han är ytterst tveksam till att de ens kommer att ta samma buss. Säkert vill inte Eleonora ens åka samma buss som Theo. Även om bussarna bara går två gånger i timmen kan han mycket väl tänka sig att Eleonora skulle hänga kvar i stan med innegänget och mopedkillarna, om inte annat för att ha roligt. Kanske får hon i och för sig skjuts hem, vad vet han. Eller så tar hon sin egen moped. Han har sett henne köra den ett par gånger.

Skoldagen flyter på som vanligt. Förutom att Eleonora ger honom några konstiga blickar. När sista lektionen är slut är klockan 16:20. Han tar på sig jacka och hänger ryggsäcken över ena axeln, börjar gå mot busshållplatsen. Bussen går inte förrän 16:40. Han släpar stegen efter sig och ser ner i marken. I hörlurarna spelas Big in Japan på hög volym. Han orkar inte bry sig ifall ljudet läcker och andra hör. Det är ju en bra låt.

När han tittar upp ser han Eleonora stå och snacka med några ur klassen. Det verkar som om de håller på att säga hejdå. När mopparna brummat iväg och Eleonora står ensam kvar vänder hon sig mot Theo. De är ensamma. Ingen från skolan syns till.

Hon säger någonting och klappar på sätet på sin moped. Han tar ur ena hörsnäckan för att höra vad hon säger och hon skrattar till när hon förstår att han inte hört. Men det är ett vänligt skratt. Inte hånfullt.

"Vad sa du?" frågar han.

"Hej Theodor", upprepar hon med ett milt leende. "Vill du ha skjuts?"