Älskade ord

Utdrag

ERIK

Han rör försiktigt om i maten med gaffeln, fokuserar på att skapa mönster i grytan. Salladen ligger och väntar på honom och han äter långsamt ett salladsblad som han omsorgsfullt tuggat innan han sväljer. Han såg till att det inte slank med några tomater. Inte för att han inte gillar tomater - han minns fortfarande den där sötaktiga, fylliga smaken av en riktigt mogen tomat, som man kan suga saften ur, trots att det är över tre år sedan han senast åt en -, men för att det helt enkelt inte skulle gå. Han klarar av att titta på tomater numera i alla fall, och får inte en ångestattack när han ser en, vilket är enorma framsteg om man jämför med förut.

"Hej Erik", säger någon, han känner igen rösten. Han tittar upp och ser rakt in i Claudias mjukt bruna ögon. Hjärtat börjar rusa mellan revbenen. Claudia, som går i tvåan. Varför bryr hon sig om en liten förstaårselev? En förstaringare som dessutom inte är socialt kompetent?

Sandra och Jacob har slutat prata, men Erik märker det knappt. För honom har hela matsalen tystnat, när Claudia ser på honom sådär. Forskande, nyfiket, vänligt, nej, mer än vänligt. Han finner inte det rätta ordet.

Claudia flankerad av fyra vänner. Erik har sett henne umgås med dem förut. Han tar ett djupt andetag, men börjar prata innan han andats ut så att det knappt hörs vad han säger. "Hej." Hans röst går av lite, krackelerar liksom. En blandning av målbrottet och nervositet.

"Kan vi sätta oss här?" frågar Claudia och fyrar av ett leende som gör Erik alldeles vimmelkantig. Hon är så jävla fin, tänker han.

"Absolut!" säger Sandra innan Erik hinner hämta sig. Och plötsligt sitter Claudia mittemot honom, och en av hennes vänner bredvid honom. Nervöst rör han om i maten, med snabbare och ryckigare rörelser nu. De stirrar inte, intalar han sig själv, de stirrar definitivt inte på mig. Men tankarna finns ändå där, och han kommer på sig själv med att tänka igenom varenda liten rörelse han gör. Om jag dricker vatten nu, kommer de att tolka det som att jag inte vill prata med dem? Framstår jag som löjlig om jag bara rör runt i tallriken? Är det konstigt om jag äter lite av salladen? Tänk om jag tuggar konstigt, tänk om det låter för mycket och alla stirrar, tänk om jag tappar salladsbladet på bordet?

"Hur är det, Erik?" Claudias röst drar honom tillbaka ner i verkligheten.

"Deeokej", låter det när han svarar. Tre ord blir ett enda långt och osammanhängande och han ser generat ner i tallriken, äter en gurkbit. Han har en virvelvind i magen och nu har händerna blivit alldeles svettiga och han stryker dem mot munkjackan, försöker göra det så diskret som möjligt, men det känns ändå som om alla tittar på honom och tänker på hur dum och löjlig han är. Hjärtat studsar not revbenen och någonting trycker mot tinningarna. Nej, tänker han, jag kan inte få panikångest här och nu, inte inför Claudia, inte inför hela skolan. Ett minne flimrar förbi, en gång i högstadiet när han flippade ur och svimmade och halva skolan såg på. Hur mycket han än anstränger sig återkommer alltid scenen till hans näthinna, gör sig ständigt påmind. Efter den episoden blev allt värre. Han ville knappt gå till skolan, rädd för killarnas fysiska våld och tjejernas psykiska. Det var en grupp på sex personer som jämt var på honom, tre killar och tre tjejer. Han gick i samma klass som dem hela högstadiet, så det var svårt att slippa undan dem. Mellanstadiet gick han i samma klass som två av killarna, och även i lågstadiet, men då, på lågstadiet, var de faktiskt vänner och lekte mycket ihop. Men i mellanstadiet, i femman, kort efter pappas död, när de två killarna började umgås med den hotfulla killen i parallellklassen som senare kom att bli den tredje killen i gänget på sex personer, hände någonting. De började hata honom, retade honom för varje grej han gjorde och för hur han såg ut. Senare hånade de honom för att han var sen i puberteten, för att han var så kortväxt och spinkig.

Han tränger undan allt, önskar att han kunde njuta av nuet, och så möter han Claudias blick och ser hennes läppar och allt han tänker på nu är hur mycket han vill kyssa henne.

Och sedan är han tillbaka i minnena.