Utan dig är jag inget

Del 36

En vecka har nu gått. Felix har ringt mig om och om igen och smsen rullar in varje timma. Jag har inte pratat med honom än, jag vill inte. Han var otrogen och han får fan skylla sig själv. Han har bott hos Omar och Ogge även fast de helst inte vill ha honom där. Alla är just nu lite smått irriterade på honom. Honom med stort H. Ja, mina känslor för han är fortfarande kvar men de är svaga. Det kan fortfarande bildas ett zoo i min mage när jag hör hans namn, men inte alls lika ofta som förut.

Jag ligger i min säng med hjärnan full av tankar i väntan på att de andra ska komma. Idag fyller jag år. 16 år. Tysta steg hörs utanför och snart fylls rummet med röster.

"Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år.." Sjunger dom, alla utan Felix.

Även fast han har varit otrogen skulle jag mer än gärna vela ha honom här, men ändå inte. Jag kan inte riktigt kontrollera mina känslor får honom. Ibland hatar jag honom mer än något annat, och ibland vill jag bara känna mig trygg i hans närhet. Fan att han var tvungen att göra så här mot mig.

"GRATTIS SARAH!" Ropar de när sången är slut.

De sträcker fram två paket med färgglatt omslagspapper. Jag tar emot dom och ler stort.

"Tack, ni hade inte behövt.." Säger jag och nickar lite mot paketen.

"Jo såklart, du fyller ju år" säger Oscar och ler.

Jag börjar med att öppna det lite mindre paketet. Jag rycker bort tejpbit för tejpbit och kommer fram till en kartong. Kartongen innehåller en knallrosa bikini utan axelband, den jag önskat mig ett tag nu.

"Åh tack" säger jag och ler större än förut.

Det andra paketet har inte lika många tejpbitar fasttejpade på sig och blir därmed enklare att öppna. Kartongen som förut var täckt av omslagspapper är nu öppnad och jag kollar nyfiket i den. Där i ligger en vit strandklänning med några ljusrosa blommor på den övre halvan.

"Tack, den är jättefin" säger jag och kramar om dem en efter en.

"Ehh, denna är från Felix. Han ville att du skulle få den.." säger Ogge nervöst och ger mig en svart liten ask.

Så Felix tänkte ändå på mig.

Jag öppnar den svarta asken och tar upp armbandet. Det är guldigt med tre berlocker på. Berlockerna formar bokstäverna 'I'. 'L' och 'Y', ily förkortningen för 'I love you'. Jag känner hur tårarna vill tränga sig fram genom tårkanalerna men jag låter dom inte göra det. Det är nu jag faktiskt inser hur mycket jag saknar Felix, min Felix.

"Hur mår du?" Frågar Cilla och sätter sig bredvid mig i sängen.

"Jag mår bra" säger jag med en röst jag försöker få att låta så stadig som möjligt.

"Är du säker?" Frågar Cilla och då brister det.

Med tårarna rinnandes ner för kinderna skakar jag på huvudet.

"Jag saknar honom" säger jag hest med darrande underläpp.

Cillas Perspektiv:

Jag vinkar med handen åt killarna som en gest att de ska gå. De gör som jag vill och går sakta ut ur rummet och stänger dörren.

Jag lägger mina armar runt Sarah. Hon kramar tillbaks och trycker sitt ansikte mot min axel, som genast blir blöt av hennes tårar.

"Schyy.. Det kommer att bli bra tillslut, ni kommer hitta tillbaks till varandra" säger jag och gungar lite försiktigt fram och tillbaka. "Han gjorde ett misstag och jag tycker inte heller att det var bra gjort, men om jag känner Felix rätt kommer han att göra allt för att få tillbaks dig"