Utan dig är jag inget

Del 31

-Nästa morgon-

Oscars perspektiv:

Idag ska jag träffa Cilla. Det pirrar i magen bara av att tänka på henne. Vi träffades på ett musikläger för tre år sen och sen dess har vi inte träffats mer eftersom hon bor i Göteborg. Eller ja, för någon månad sen när vi var här och hälsade på Omar träffades vi på något fik i stan. Det var lite stelt då eftersom killarna var med. Redan från första dan på lägret har jag haft känslor för Cilla, men inte riktigt vågat visa det för henne. Det förvånade mig faktiskt att jag vågade säga det till henne igår.

"Jag går nu, hejdå" ropar jag och öppnar dörren.

"Hejdå, ha det inte för kul bara" ropar Sarah retsamt tillbaka och skrattar.

"Men skärp dig" ropar jag som svar och stänger dörren.

Vinterkylan träffar snabbt min kropp och jag ångrar mig genast att jag inte tog en tjockare jacka. Istället för att gå tillbaka in och byta skyndar jag mig mot busshållplatsen. Bussen kommer precis när jag kommer fram och jag hoppar på. Vi skulle mötas på espresso house och bussresan dit tar inte mer än fem minuter. Hela tiden har jag Cilla i tankarna. Hennes gulliga skratt, fina leende, underbara ögon och hela hon. Asså Oscar det går inte att ta miste om att du är kär i henne. Bussen stannar och jag kliver av. Mina steg styrs mot espresso house och värmen. Väl där inne hittar jag Cilla sittandes vid ett bord med mobilen i handen. Jag går försiktigt fram och slår mig ner bredvid henne.

"Hej" säger jag glatt.

Hon kollar snabbt upp och ler sitt fina leende.

"Hej, gud va längesen" säger hon.

"Ja verkligen, ska vi gå och beställa?" Frågar jag henne.

"Visst" svarar hon och reser dig upp.

Tio minuter senare sitter vi och pratar om vad som har hänt under de senaste åren. Hon hade tydligen ingen aning om vilka The Fooo är, men hon blev imponerad när jag berättade att vi hade vart förband åt Justin Bieber.

"Men du Oscar, menade du verkligen det du sa igår? Att du gillar mig?" Frågar hon plötsligt osäkert.

"Ja, jag menade det och det har jag gjort sen första dagen på lägret. Sen vi träffades den där dagen på caféet har jag tänkt på dig hela tiden" svarar jag.

Hon blir tyst efter det. Sa jag något fel? Hon kanske inte menade att hon gillar mig också. Hon kanske bara sa så för att göra mig glad?

"Vi kanske ska gå?" Frågar hon efter en stunds tystnad.

Jag nickar till svar och sedan går vi ut. Det har börjat snöa lite lätt, men det är bara mysigt.

Cillas perspektiv:

Varför sa jag inget? Jag gillar ju honom också. Du är så feg Cilla, vågar inte ens säga hur du känner till honom. När vi har kommit fram till en park stannar jag och vänder mig emot honom. Han stannar också och kollar frågande på mig. Nu eller aldrig.

"Oscar förlåt för att jag inte sa det där inne, men jag tycker om dig också" säger jag och en lättnad sprider sig inom mig.

Innan jag vet ordet av är mina läppar tryckta mot Oscars. Till en början fattar jag inte vad som händer, men några sekunder senare kysser jag honom tillbaks. Denna kyss är som en magisk filmkyss fast regnet har bytts ut till snö. Oscars händer lägger sig runt min midja och mina runt hans nacke. Såhär skulle jag kunna stå i en evighet.