Utan dig är jag inget

Del 16

Jag springer mot labbet men siktar ber när jag närmar mig. En läkare kommer fram och frågar om det är jag som är Felix Sandman. Jag nickar som svar. Läkaren börjar gå mot ett rum och jag följer efter. Jag sätter mig i stolen och lägger fram högerarmen. Läkaren tar fram en nål och en påse. What, ska jag fylla hela påsen med blod!? Jaja, det är ju för Sarahs skull. Jag fattar inte hur en foooer kunde göra så...

"Vi kommer ta en liter blod (vet inte om man kan ta det men skit samma) och det kanske sticker till lite" säger läkaren och sätter i nålen i armvecket.

Som hon sa, läkaren är en kvinna, så sticker det till lite, men inte så mycket. När hon har fyllt påsen tar hon ut nålen. Jag känner mig yr. Hon sätter på ett stort vitt plåster där nålen satt.

"Du kommer säkert känna dig lite yr, men drick lite av apelsinjuicen som står på bordet så kommer du att må bättre" säger hon.

Jag dricker lite av juicen. Det tar tio minuter innan jag mår bättre, men bättre sent än aldrig. Jag reser mig upp och går mot Sarahs rum. Det känns lite vinglig i början, men blir bättre efter en stund. När jag kommer fram sitter bara Oscar i korridoren. Han har ansiktet i händerna och jag hör att han gråter. Jag går fram till honom och kramar om honom. Han kramar tillbaka och mina tårar börjar också komma. Vi sitter och kramar om varandra en lång stund. Oscar släpper kramen och en läkare kommer ut ur rummet, denna gången en man.

"Ni kan gå in om ni vill" säger han och kollar medlidande på oss.

"Tack" säger vi tyst.

Vi kommer in och där ligger hon. Hon är vacker även fast hon har blåmärken lite överallt. Hon har nålar i armarna och massa slangar överallt. Mina tårar forsar ner för mina kinder. Jag drar fram en stol till sängen och sätter mig där. Jag tar tag i hennes hand och drar min hand över hennes kind. Detta är andra gången hon ligger på sjukhus och är svårt skadad. Det är sjukt. Om jag får tar på tjejen som gjorde det här skulle jag inte vilja vara henne. Oscar står och pratar i telefon. Han får knappt fram några ord, han bara gråter. Han lägger på och kollar på mig.

"Vem var det?" Frågar jag.

"Mamma, hon och pappa ska åka utomlands i en månad. De har inte ens sagt något och de åker nu när Sarah ligger på sjukhus" svarar han.

"Skit i dom då" säger jag.

Omar och Ogge kommer in i rummet. De måste ha sprungit hit för de flåsar för fullt. Ogge håller upp sin telefon. Oscar tar den.

"Vem är det?" Frågar han.

"Tjejen som slog ner Sarah. En foooer hade tagit kort på henne" svarar Ogge.

"Va!? Få se" säger jag och går fram till Oscar.

"Vi måste gå till polisen ju" säger Oscar.

"Ja, vi vet" säger Omar.

"Jag och Omar går dit nu" säger Ogge och dom går igen.

Jag sätter mig på stolen igen och tar tag i Sarahs hand. Oscar sätter sig på en stol på andra sidan sängen. Ännu en ny läkare kommer in.

"Vet du när hon vaknar?" Frågar jag.

"Hon borde vakna senare ikväll" svarar han.

Han gör något med en slang och går ut igen. Shit, vi ska ju på miniturné imorgon. Hur blir det med Sarah, hon skulle ju 'lära känna' hennes föräldrar, men nu åkte ju dom? Hur hade de tänk där?

"Hur blir det med turnén?" Frågar jag Oscar.

"Jag har ingen aning..." Svarar han.

Just då får jag ett sms från Daff.

Daff: Med tanke på vad som hände med Sarah, måste vi skjuta fram turnén till nästa eller nästnästa helg

Jag: Ok, förstår

Det känns som om att han läser mina tankar ibland... Jag berättar för Oscar och han bara nickar.

___________________________________________________________________

{ Några timmar senare }

Sarahs perspektiv:

Hela min kropp gör ont och jag känner mig svag. Jag öppnar ögonen och märker att jag ligger på ett sjukhus. Vad hände? Felix och Oscar sitter i varsin stol och sover. Det hänger en påse med blod över mig. Varför då? Jag skakar lite på Oscar man han bara vänder på huvudet som han har på sängen. Jag försöker att väcka Felix också men han reagerar inte alls. Jag hör hur folk går utanför. Jag bara ligger och väntar tills någon kommer in eller tills Felix eller Oscar vaknar. Men ingen kommer eller vaknar. Tillslut kommer en läkare. Äntligen!

"Vad hände?" Frågar jag.

"Du blev nedslagen av en tjej och förlorade mycket blod, det är därför den påse hänger där" svarar hon.

"Vems blod är det?" Frågar jag och kollar konstigt på henne.

"Det är någon vid namn Felix Sandman" svarar hon.

"Okej, men när får jag gå hem" frågar jag och ler inombords.

"När din kropp har tagit in allt blod och när dina värden är stabila" svarar hon.

"Hur lång tid tar det ungefär?" Frågar jag.

"Inte längre än en vecka, men om dina värden sjunker så får du stanna längre" svarar hon.

"Okej, tack" säger jag och läkaren går ut.

Usch, minst en vecka på sjukhus. Jag HATAR sjukhus. Felix försöker vända sig i stolen, men det slutar med att han ligger på golvet. Jag fnissar till lite tyst.

"AJ FAAN" halv skriker Felix.

Han får Oscar att vakna.

"Vad är det?" Frågar han nyvaket.

"Jag ramla" svarar han.

Jag kan inte hålla mig för skratt, så jag börjar gapskratta. Både Felix och Oscar kollar på mig förvånat.

"DU ÄR VAKEN" skriker båda och kramar om mig försiktigt.

"Tack" säger jag och kollar på Felix.

"För vad?" Frågar han.

"Blodet" säger jag och kysser han.

"Neh, det var inget" säger han med en töntig röst.

Han reser sig upp och ringer någon. Oscar kollar bara på mig lite oroligt. Han undrar väl bara hur jag mår.

"Vart är mamma och pappa?" Frågar jag honom.

"Ehh... De åkte utomlands typ nu, jag lovar att jag inte visste något" säger han.

"Men, de sa ju att vi skulle lära känna varandra i helgen nu när ni åker på turné" säger jag och en tår rinner ner från min kind.

"Jag vet, fattar inte varför de sa så.. Men turnén är flyttad till nästa helg" säger han.

"Hur länge ska de vara borta då?" Frågar jag tyst och osäkert.

"En månad..." Svarar Oscar. "Men du får åka med på turnén"

"Tack, för att du är den bästa brorsan i världen" säger jag och kramar om honom.

"Du är bäst syrran" säger han. "När får du åka hem?"

"När blodet är i min kropp och när mina värden är stabila" svarar jag.

Felix kommer tillbaka och sätter sig på stolen.

"Omar och Ogge kommer snart" säger han.

"Okej" säger jag och ler.

Jag har inte träffat Omar på jätte länge. Han åkte hem till Göteborg i veckan och kom upp idag eller igår. Kommer inte ihåg...