det är kanske fel att älska dig { hov1 }

Kapitel 14

~ Noel's perspektiv ~
Ensam står jag i biogången med skuldkänslorna som dränker mig. Jag ser Vanessa sakta försvinna bort ur min syn och tårar rinner ner från mina kinder. Varför, varför och återigen varför var jag tvungen att göra så här? Påriktigt?! Hur kunde jag vara så dum.

Jag börjar gå tillbaka till bion mot mina saker. Nu kommer ju hon springa in i Dantes armar och jag står här ensam. Men hur kunde hon få reda på det? Jag känner på mina fickor efter min telefon och märker att den inte är där. Jag glömde den på sätet.
Hur kan man vara så korkad?!
Jag tar mina saker och går ut ur bion. På vägen hem möter jag några fans som frågar om bilder men jag avviker alla. Jag är inte på humör just nu.

~ Dante's perspektiv ~
Jag känner hur min mobil vibrerar. Jag tar upp mobilen och ser att det är Vanessa som ringer. Vad vill hon nu då? Jag bestämmer mig för att svara.

" Hej Vanessa " säger jag.

" Hej Dante " säger hon och snyftar. Jag känner hur mitt hjärta brister av att hon gråter.

" Hej sötis, har det hänt något? " frågar jag henne oroligt.

" Ja, eller asså det är komplicerat " säger hon tyst och snyftar ännu mer.

" Jag förstår. Kom hem till mig nu så kan vi prata, jag kan fixa lite snacks " säger jag.

" Okej "

" Hejdå, vi syns sen " säger jag och lägger på.

Jag börjar fixa iordning lite snacks till mig och Vanessa och häller cola i två glas. Vad kan ha hänt?
Det måste vara något allvarligt eftersom att hon är ledsen.

~ Vanessa's perspektiv ~
Jag sitter på bussen mot dantes hus och sitter och snyftar för mig själv. Då och då får jag konstiga blickar men jag bryr mig inte. Det jobbiga är inte att Noel va hihistalker. Utan det var att jag litade på honom och höll på att komma närmare honom. Men han svek mig... Tur att jag har Dante i alla fall.

~~~~~~~~
JAG KAN INTE BESKRIVA HUR GLAD JAG ÄR!!! <33

Vi har precis nått 5 K läsare ( !! )
Tack så mycket! Det betyder SÅÅÅ mycket för mig. Förlåt för att min uppdatering suger men det ska bli bättre! Aja taack