det är kanske fel att älska dig { hov1 }

Kapitel 1

Jag står mitt ute i publikhavet och väntar på att hov1 ska spela. Låten Gift börjar spelas och jag skriker för full hals. Hov1 kommer upp på scenen.
" Mår ni bra?! " skriker Noel. Alla börjar skrika som svar.
Ludwig börjar sjunga:

" Dom säger fake it 'til you make it, men jag ska make it utan fake it, så jag shake it, shake it, shake it, shake it off, shake it off  "

Då händer det, Dante tittar ut över publiken och fastnar med blicken rätt in i mina ögon och jag in i hans. Vi tittar på varandra i hela fem sekunder. Jag känner inombords hur jag smälter, han tittade på just mig?
Dante börjar sjunga och jag sjunger med det högsta jag kan.
" du har lämnat för sista gången, sista kyssen blev sista ronden. Krossa mitt hjärta, min själ och mitt allt. Visste jag skulle skriva om det, tro inte jag skriver om dig, alla mina ex är som dig "
Han tittar på mig en gång till. Vad händer?

Fler låtar går och jag kan inte sluta tänka på vad som hände för en stund sen. Min kompis Sandra står bredvid och torkar tårarna.
Hon tittar på mig.

" Har det hänt något Vanessa? " säger hon.

" Säger sen " svarar jag snabbt och tittar upp mot scenen och börjar återigen sjunga med.

Efter nån timme så är konserten slut och folket strömmar ut mot utgångarna.

" Eftersom vi inte har så bråttom så kanske vi kan vänta tills alla andra gått och sen kan vi gå hem? " frågar Sandra mig.

" Ja så gör vi, jag pallar inte trängas, min röst och min kropp är ju helt förstörd " svarar jag tillbaka hest.
Det tar ungefär tio minuter innan det mesta av folkmängden är borta.

" Ska vi dra då? " säger jag och Sandra svarar med en nick.
Vi börjar gå mot utgången och efter en stund kommer vi ut från konsertområdet. Vi börjar gå mot centralen där våran buss ska gå och då måste vi gå på sidan av scenen där man även ser bakom scenen. Jag tittar ner i min telefon och scrollar igenom alla snaps jag fått. Jag suckar och hör Sandra viska uppspelt:

" Hallå Vanessa!! Hov1 står där " säger hon och pekar bakom scenen. Jag kollar upp från mobilen och ser hov1 stå där och prata.

" Okej, bli inte för uppspelt nu, vi får inte visa att vi är fans " säger jag.

Jag kollar mot deras håll och stirrar på dom  och efter några sekunder ser Dante vända sig om och titta på först Sandra, sen mig. Jag ler mot honom och han ler tillbaka.
Sedan vänder han sig mot gruppen och börjar prata med dom och plötsligt vänder sig hela gruppen mot oss. Vi börjar genast gå snabbt mot centralen fnittrade.

" Såg du?! " säger Sandra uppspelt.

" Jag veeet! " tjuter jag.

Vi kommer till centralen och sätter oss på bussen och jag förklarar det som hände på konserten. Både jag och Sandra blir helt uppspelta.

" Det här var lätt den bästa kvällen i heeela mitt liv " säger jag.

~
Jag och Sandra kommer hem till mig och jag fixar ut en bäddmadrass till henne eftersom att när hon sover så rör hon på sig så mycket så jag vaknar 24/7 av att hon sparkar på mig. Jag sätter på mig mina sovkläder, tar av mig mitt smink och borstar tänderna. Sedan går jag in till min säng och hoppar ner under täcket. Sandra kommer in i mitt rum och ser ut som att hon redan sover.

" Jag är SJUKT trött " säger hon slumrande.

" Ja jag ser det hjärtis, nu är det dags att sova "

Hon nickar till svar och släcker lampan. Hon hoppar ner under täcket och mina tankar börjar snurra runt Dante. Tänk att han verkligen tittade på mig, och han fäste verkligen blicken i mig? Kan det betyda något?

~~~
Första kapitlet klart, inte så jättelångt men skit i det, lol. Hoppas ni gillade det om nån ens läser detta, puss och kram och hejdå.