Florida

4. The Beach

Jag tar på mig den vita triangelbikinin med en spetskant upptill och sätter mig sedan vid sminkbordet för att kunna sätta upp det midjelånga håret i en fixad, men ändå slarvig tofs. Efter väldigt många försök och några svordomar ger jag upp, låter det istället bara hänga. Nästa steg i outfiten är sminket. Behöver man verkligen sminka sig om man ska till stranden? Jag grabbar tag i en av mina vattenfasta mascaror, men hejdar mig precis innan den nuddar mina ögonfransar. Tänk om den löses upp med saltvatten? Då kommer jag ju se ut som en panda. Jag får helt enkelt hoppa över det tänker jag och böjer istället upp dom så mina klarblåa ögon framhävs.

"Klar?" Sara stoppar in huvudet och jag ser på direkten att hon inte har tänkt att bada. Hon har plattat sitt bruna långa hår som i vanliga fall är lite lätt vågit ner till, hon är sminkad från mascara till rouge. Hennes bruna ögon lyser av förväntan, inte efter stranden utan efter de snygga killar som troligtvis finns där.

"Japp" Jag reser mig upp och börjar röra mig mot dörren.

"Stopp! Vi måste ta en bild till Instagram! utropar Sara, tar tag i min arm och drar iväg mig till helkroppsspegeln som finns i garderoben. Hon tar fram sin Iphone och ler sött mot spegelbilden. När vi står bredvid vararndra ser man hur olika vi är, inte bara hårfärgen, utan även kroppsbyggnaden. Sara som är 1.77, varav hennes ben utgör 2/3 av längden, hennes smala slanka kropp som inte har haft en gnutta underhudsfett så länge jag har känt henne. Själv är jag 1.66, mer muskulös och har varit tvungen att träna skitmycket för att få bort underhudsfettet. Vi ser så olika ut, att vi liksom jämnar ut varandras olikheter. Som Jing och Jang! Jag ler mot spegelbilden och klick.

"Gud vad snygga vi är! Så nu kan vi gå!" säger Sara samtidigt som hon stoppar ner mobilen i den flätadade väskan som står på golvet bredvid henne.

----------------------------------------------------------------------

( Nu får ni tänka att de pratar engelska)

Sara och jag lägger oss ner på dom stora utbredda badlakanen. Efter bara några minuter reser sig Sara upp och mumlar något om att hon ska gå och köpa lite frukt. Jag ber henne köpa en till mig också innan jag blundar och faller snart in i en harmonisk vila. Plötsligt känner jag hur något skuggar solen och innan jag vet ordet av det så träffas jag i huvudet med en hård smäll. Jag öppnar ojande ögonen och ser att det som träffade mig inte är något minder än en volleyboll. Den gulblåvita bollen ligger så fint på min strandväska, att det ser ut som jag själv har lagt den där. Den som verkar vara andledningen till mitt ömma huvud är en lång kille med blont hår och en välbygd kropp. För han är den enda som går mot mig och i bakgrunden ser jag hur hans kompisar väntar på honom borta vid volleyplanen.

"Hej, sötnos! Kasta hit bollen!" ropar han när han har fem meter kvar. Ju närmare han kommer desto mer ser jag att killen är sjukt snygg, han ser ut som en modell tagen ur en tidning. Hans blonda hår är lite ruffsigt och leendet han har över läpparna syns även i de vackra blå ögonen. Ansiksdragen är helt perfekta och han har den absolut snyggaste raka näsa jag någonsin sett. Ja, jag är lite svag för snygga näsor, det har jag alltid varit. Det har nog något att göra med att jag är ganska nöjd med min, den är rak med en liten böj längst ut och rätt benig. Nu har killen hunnit fram och står ca två meter från min rosa handuk. På nära håll ser han till och med ännu bättre ut, om det ens är möjligt! Det syns att han lägger mycket tid på att träna för hans magrutor är dom snyggaste jag någonsin sett. Det är något med hans hållning och blick som säger mig att han är mycket medveten om alla blickar han får från tjejerna.

"Va?" frågar jag lite dumt.

"Du vet den runda grejen som ligger på din väska!" säger han och formar en cirkel med händerna i luften, som om jag vore en trögtänkt liten 6-åring. Jag känner hur irritationen börjar stiga, hur kan han prata till mig med den där tonen. Han blev precis 10 grader mindre snygg tänker jag irriterat.

"Åh, jaså den här!" säger jag och reser mig upp, samtidigt som jag tar bollen från väskan. Jag tar ett stadigt tag, siktar och kastar den sedan hårt rakt mellan benen på honom. Han viker sig dubbel av smärta och kvider.

"Opsi, den slant" säger jag med sarakasm. När killen åtrehämtat sig, ger han mig en mördande blick innan han går tillbaka till sina kompisar, som håller på att skratta ihjäl sig. En kille med brunt lite lockigt hår låtsas få en boll mellan benen och lägger sig ner på marken och låtsas gråta. Jag skrattar till lite innan jag försöker återgå till mitt solande. Jag blir snart störd igen, när någon ställer sig ivägen för solen. Jag tittar irriterat upp och möts av ett par stora gröna ögon.

"Hej!" säger dom och ler mot mig. Jag ser på direkten att det är den brunhåriga killen som härmade den blonda. Han har massa fräknar och är på något sätt sötsnygg.

"Vill du vara med?" frågar han och nickar med huvudet mot volleybollplanen. Jag slänger en blick mot fruktståndet längst bort på stranden och ser att Sara inte ens har kommit fram utan verkar vara uppehållen av någon kille. Jag funderar ett tag innan jag rycker på axlaran, Varför inte? Sara kommer ju ändå inte tillbaka på ett tag.

"Visst" säger jag och reser mig med hjälp av att sätta händerna i sanden. Killen ler stolt och visar tummen upp mot killarna borta vid planen, alla gör High Five med varandra och börjar gräla om vilket lag jag ska vara i. Det vill säga alla utom en. Killen som hämtade bollen borta vid mig..

"Åh, förresten, jag heter Terrence!"

"Gwen!"