23. I'm looking for...

2.9K 122 29
                                    

Surt står jag kvar en stund och tittar ut bland folkmassan som han försvann i. Jag får nästan lust att skita i själva uppdraget bara för att Web beter sig som en idiot. Men eftersom jag aldrig tidigare har brutit ett löfte tänker jag inte göra det nu heller och ger mig ut på spaningsuppdrag. Web hade rätt om en sak. Den här festen är nog den bästa jag varit på. Vilket måste betyda att jag kommer stöta på många bra kandidater till Web. Utan att se mig för går jag rakt in i en lång person. Med en duns trillar jag ner på golvet och ojar mig över min ömma rumpa. När jag tittar upp möts jag av ett par stora blåa ögon. Som tillhör en blond tjej. 

"Gud, förlåt. Jag såg dig inte, mår du bra, behöver du hjälp upp..." tjattrar hon. Själv stirrar jag bara på henne. 'Hon är perfekt.' tänker jag och reser mig långsamt upp. 

"Gwen" säger jag samtidigt som jag sträcker fram min högra hand. Ju mer jag kollar på henne desto mer vet jag att hon och Web skulle passa bra ihop. Dock är hon lite för lång kanske. Men, eh, vem bryr sig.

"Evelyn" Evelyn ler mot mig och en rad perfekta tänder visas.

"Du, jag fick en galen idé! Skulle du ha något emot att gå på en blind dejt med en av mina killkompisar?" frågar jag med ett ansitktsuttryck som säger "låt-oss-bli-lite-galna-här". Evelyn skrattar åt mig, men ser ändå inte ut som hon tycker det är en dålig idé.

"Visst" svarar hon. Jag ler mot henne och hoppas att hon inte ser hur jag nästan dansar inombords. 'Det här var ju inte så svårt'.

"Kan jag ta ditt telefonnummer, så kan han höra av sig när det passar?" frågar jag och tar fram ett skrynkligt papper ur min bh. Evelyn klottar ner några siffror och vi skiljs åt. Jag bestämmer mig för att hitta minst två tjejer till innan jag kan vila. Vilket betyder ' En klar, två kvar'. Men det visar sig vara svårare än vad jag trott. Ingen verkar vara lämplig. När jag gått runt i en timme och är nära på att ge upp, går jag ut för att få mina tankar på plats. Och det är då jag ser henne. Mitt på gräsmattan står det en tjej med brunt långt vågit hår. Hon har fräknar och ser allmänt söt ut. Perfekt. Jag armbågar mig fram till tjejen och pickar på hennes axel. 

"Ursäkta" säger jag. Hon vänder sig om mot mig och ler med hela ansiktet."Jag heter Gwen"

"Natalie" Vi pratar lite om det ena och det andra och jag håller fast vid att hon är perfekt. 

"Så Natalie, har du pojkvän?" frågar jag så ointresserat det går.

"Jag är inte lesbis.." mer hinner hon inte säga innan jag avbryter henne.

"Åhnej, herrgud inte jag heller. Inte för att jag har något emot lesbiska eller något"rabblar jag "jag undrar bara om du skulle vilja gå på en blinddejt med en av mina killkompisar" Natalie skrattar åt mitt förskräckta ansiktsuttryck. 

"Jaha, nej, jag har ingen pojkvän. Och till erbjudandet: Jag vet inte riktigt." tvekar hon. Frusterat kollar jag mig runt efter Web. Om hon bara fick se honom skulle hon nog gå med på det. Hans breda kroppsbyggnad står borta vid ölkaggen och pratar med några killar. 

"Det är han där borta. Blond, lång, snygg" säger jag. Natalie vrider huvudet åt det håll jag pekar. 

"Okejrå, men bara för att du verkar trevlig." säger hon sen. "Och lite för att han ser rätt bra ut" tilläger hon och vi skrattar. Sen kramar jag om henne och vi ger varandra våra telefonnummer. Två klara, En kvar. 

Efter yttligare en halvtimmes har jag fått stryka yttligare fem tänkbara tejer. Två hade pojkvän, en spottade när hon pratade och de två andra sa bara nej. Jag har gått förbi Web hundra gånger och varje gång har han gett mig ett flin följt av en tumme upp. Helt inne i mina egna tankar går jag in i nån för andra gången idag. 

FloridaWaar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu