Kärleken hatar mig | Hov1

Kapitel 3

"Vill du göra nåt nu? Typ ta en fika" frågar Matilda med ett snett leende när vi står vid skåpen efter vår sista lektion.

"Gärna! De ligger ett fik ett kvarter bort, så vi kan väll gå dit?" svarar jag samtidigt som jag lutar mig mot skåpet bredvid Matildas. Hon plockar ut sin väska och vi ska precis bege oss mot utgången när en okänd röst stoppar oss.

"Ursäkta, har någon av er en iPhoneladdare på sig?"

Jag vänder mig om och framför mig står en lång kille med en grå mössa rakt placerad på huvudet, jag kan skymta blont hår under den.

"Jag tror det" svarar jag och börjar gräva i min väska efter den.

"Schysst, min mobil dör närsomhelst och jag väntar på ett samtal" skrattar han till svar och kliar sig på huvudet. Han verkar stressad med tanke på att han flackar runt med blicken.

"Här!" jag sträcker fram laddaren och möter hans blick. Jävlar vilka fina ögon han har, blåa med lite grönt i. Typ som mina.

"Tack, när vill du ha tillbaks den?" frågar han och ler. Jag är väldigt kräsen när det gäller killar men han är faktiskt ganska snygg.

"Du kan ha den tills imorgon, för du går väll här på skolan?"

"Ja, men om vi möts här imorgon vid 10?" frågar han och ler försiktigt.

"Det blir bra" svarar jag och ler tillbaka.

"Juste, Noel." säger han och sträcker fram handen. "Kan va bra o veta vad du heter om vi ska mötas."

"Livia, och det här är Matilda" jag tar i hans hand och nickar åt Matildas håll.

"Trevligt, men vi ses imorgon Liv-" längre hinner han inte innan han blir avbruten.

"Noel? Vad håller du på med?" det är Ludwig.

"Va? Jag lånar hennes laddare" svarar han och rynkar pannan.

"Du har väll en egen!?" Ludwig låter av någon anledning lite irriterad.

"Eh ja, men jag glömde den hemma imorse" Noel börjar låta en aning irriterad men behåller lugnet.

"Jaha, men du kan väll låna min laddare om du nu behöver en?" Ludwig nästintill fräser åt Noel som enligt mig inte gjort något fel.

"Ja visst om du nu stör dig så mycket på de, men man lånar ju hellre laddaren av en snygg tjej än av dig" han flinar och ger tillbaks laddaren och ger mig en "förlåt för detta" blick.

"Men vad är det med dig Ludwig?" säger jag och spänner ögonen i Ludde som verkar fatta att jag också är irriterad på hans påhopp mot Noel.

"Vi tar det senare" säger han och ger mig en sur blick. Ludwig är planetens största dramaqueen och ska alltid överdriva exakt allt.

"Känner ni varandra?" Noels förvånade blick hoppar mellan mig och Ludwig.

"Ja? Du vet Livia som jag känt sen dagis?" säger Ludwig sammanbitet och försöker få Noel att fatta vem han pratar om.

"Jaha, shit asså, så du är den Livia" skrattar Noel och tittar på mig.

"Ja, det är jag det" säger jag och ler.

"Aight då har jag träffat dig då, Ludwig har snackat mycket om dig" han vickar lite med ögonbrynen innan Ludwig tar tag i hans arm och drar med han ner i korridoren.

"Hejdå Livia" hör jag Ludwig säga snabbt innan dom försvinner.

"Nu sticker vi" Matilda smäller igen skåpet och ler mot mig innan vi börjar gå.

Noel. Han var ändå rätt så snygg. Men nåt jag inte fattar är varför Ludwig blev så arg för att han snackade med mig. Han har ju aldrig brytt sig när jag pratat med killar innan. Det kanske bara var nåt mellan honom och Noel.
Men fan, de vad nåt med honom, Noel. Jag kan bara inte sätta fingret på vad.