Kärleken hatar mig | Hov1

Kapitel 23

"Godmorgon" jag slår upp ögonen och möts av att Noel ligger bredvid mig och granskar mitt ansikte.

"Kollar du på mig när jag sover?" jag skrattar till och gnuggar mig enkelt i mina nyvakna ögon. Jag märker nu hur mitt huvud gör riktigt ont, troligtvis efter den mängd alkohol jag drack igår. På tal om igår, större delen av kvällen är helt borta för mig. Jag brukar inte få minnesluckor eller vad det heter, men jag minns typ ingenting, eller, jag minns ju vissa saker...

"Ehm, jag råkade bara göra det precis när du öppnade ögonen" han skakar lätt på huvudet samtidigt som han reser lite på sig. Noel måste ha vart vaken ett tag, det hör jag. För när han precis har vaknat har han världens morgonröst som sitter i ungefär 30min, och jag hör den inte nu.

Han sträcker sig efter sin mobil och när skärmen tänds får jag mer eller mindre panik. Jag ser vad klockan är, 10.38.

"Helvete!" jag reser mig hastigt upp ur sängen och eftersom jag ligger innerst får jag ta ett ordentligt kliv över Noel för att komma till golvet där mina vanliga kläder ligger slängda.

"Vad är det?" Noel kollar förvirrat på mig samtidigt som han drar en hand genom sitt rufsiga hår.

"Min buss går om 20min och om jag missar den missar jag mammas och pappas tåg vilket leder till att jag inte hinner säga hejdå till pappa" jag kollar bekymrat på honom och suckar samtidigt som jag tar på mig mina svarta jeans.

"Men, du kan väll säga hejdå på telefon? Han kommer väll ändå hem snart igen?" han sätter sig upp i sängen och lägger huvudet på sne. Juste, jag har glömt berätta för honom om pappas jobb.

"Okej, jag har glömt att säga det här men jag får ta det kortfattat. Min pappa är affärsman och hans ska på jobbresa i Japan dom kommande två månaderna, och han kom hem från Paris typ nyss, så jag har knappt hunnit träffa honom" jag rycker enkelt på axlarna innan jag vänder mig bort från honom och byter om från tröjan jag sov i till den vita jag hade igår. Visst jag har bh på mig, men jag och Noel har väll inte kommit till det stadiet i vår vänskap att jag kan stå i bh framför honom utan att känns obekvämt.

"Jaha, segt" han nickar långsamt och jag ser hur han kollar på mig när jag tar på mig mina strumpor. "Minns du mycket från igår?"

Jag tittar upp och möter hans blick, lite komiskt att jag precis har tänkt på det där.

"Nja, större delen av kvällen är faktiskt borta, ovanligt för att vara mig" jag stannar upp i mitt hastiga klädbyte och kollar mot en nu stående Noel. "Durå?"

"Vissa saker minns man väll mer än andra" han ler försiktigt mot mig samtidigt som han ger mig min mobil som har laddat under natten, och till min lättnad är klockan bara 10.44. Jag slipper springa till bussen.

Jag nickar bara enkelt till svar, hur ska jag annars svara? Jag fattar ju vad han syftar på.

-

Väl ute i hallen kan jag ta det lugnt, som sagt så är det inte stressigt. Än.

"Men, jag hör väll av mig eller nåt när jag är hemma" jag sätter enkelt på mig min svarta jacka och lägger handen på handtaget, men jag öppnar inte dörren för jag ser att Noel ska säga något.

Jag kollar mot hans ögon för att möta hans blick, vilket jag inte gör. Hans blick vilar nämligen på mina läppar. Det går några sekunder av att han bara kollar på dom och han verkar inte märka att jag märkt det. Så jag harklar mig enkelt och då flyger hans ögon upp mot mina.

"Gör det" han kliar sig lite i nacken samtidigt som han ler mot mig. Jag ser inte riktigt att den här konversationen har någon fortsättning så jag öppnar dörren för att sedan lämna hans lägenhet.

Jag hinner dock inte ta mer än ett steg utanför dörren innan Noel stoppar mig genom att ta tag i min handled. Jag snurrar runt och möter hans..nervösa blick? Jag antar det eftersom den smått flackar runt i mitt ansikte innan den ännu en gång fastnar på mina läppar.

Det går några sekunder av tystnad och precis när jag ska fråga vad det är han vill när han för sitt ansikte närmare mitt. Vi står bara och kollar in i varandras ögon och jag hör hur hans andetag blir tyngre ju mer tiden går.

Han för sitt huvud ännu närmare mitt och nu kan jag känna hans andetag mot mina läppar. Det är säkert bara någon centimeter mellan oss nu. Det går någon sekund utan att det händer något, så jag tar initiativet och suddar ut mellanrummet mellan våra läppar. Vi kysser varandra, igen, och denna gång är det inte för att någon flaska har valt det.

Det går några sekunder innan jag drar ifrån och möter hans blick. Ingen av oss ser särskilt förvånade ut, det hela låg typ i luften, om man kan säga så.

"Ses på måndag" han släpper min handled som han tydligen har hållit i under hela tiden samtidigt som han flinar mot mig. Jag himlar enkelt men ögonen samtidigt som jag flinar tillbaka till svar innan han tar steget tillbaka in i lägenheten och tyst stänger dörren efter sig.

Jag vänder mig tillbaka mot trapporna och börjar snabbt jogga ner för dom. Jag kysste Noel igen, och jag gillade det.