Kärleken hatar mig | Hov1

Kapitel 6

"Och då sa Ludwig 'fast det är väll val vartannat år i Sverige?' Hur dum kan man va?" skrattar Noel och tittar på mig. Jag skrattar också. Ludwig kan vara riktigt korkad ibland. Vi har rast i ca 40 minuter till och jag står lutad mot väggen i fiket. Framför mig står Noel. Han har precis berättat om någon gång när han och Ludwig pluggade tillsammans.

Efter rektorns tal gick jag och Noel tillsammans in i byggnaden igen och vi hamnade mitt i fiket, bland säkert 100 elever till.

"Vilken lektion har du efter rasten?" Noel tittar sig omkring och ler sedan ett snett leende mot mig.

"Matte tror jag, kan inte schemat i huvudet än. Du då?" jag besvarar hans leende.

"Spanska" han bryter ögonkontakten vi tidigare haft och rättar till sin mössa. Det är samma gråa mössa som han hade igår. Kläderna han har är ganska snygga tycker jag. Han har väldigt lik klädstil som Ludwig, om inte exakt samma. Jag tror till och med att den vita tröjan han har på sig är Luddes.

En stel tystnad lägger sig som ett tjockt täcke över oss och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag ska precis påbörja en mening när jag ser Ludwig och en annan blond kille komma gåendes mot oss.

"Hej, vart tog du vägen innan?" frågar jag Ludwig med ett lätt leende när han kommer fram till oss.

"Jag skulle bara snacka lite med Dante" svarar han och pekar på den blonda killen som ger mig ett litet leende.

"Du Livia, skulle vi kunna snacka lite bara?" Frågar Ludwig, han låter allvarlig, men samtidigt nervös. Noel kollar först på Ludwig, sen på mig med en undrande blick. Dante ser också rätt så frågande ut.

"Ja, visst" svarar jag nervöst. Vad vill han prata om nu? Ludwig drar iväg mig mot en tom korridor, han känns inte arg eller hård på nått sätt, utan håller mjukt i min hand där vi går genom skolan.

Vi svänger runt hörnet till den tomma korridoren och sätter oss på en bänk utanför SO-salarna.

"Är det något viktigt?" frågar jag och tittar på Ludwig.

"Inte direkt, jag tänkte bara säga att det är roligt att du kommer bra överens med Noel" Ludde rycker lite på axlarna och ler mot mig.

"Ja, Noel är väll rolig. Men vi träffades igår så jag känner ju inte honom än" jag känner mig lättad över att de inte va nåt jobbigt han ville prata om

"Var de bara de du ville säga?" Det känns som en konstig sak att gör så stor grej av.

"Nja, det är typ en sak till" Ludwig sväljer lite nervöst och kollar ner i marken, sedan upp på mig. "Noel är lite av en...fuckboy" han kollar mig i ögonen. Jag börjar nästan skratta.

"Ludwig" jag skakar lite på huvudet. "Det är gulligt att du berättar, men jag tror att jag själv klarar av att avgör vem som är 'fuckboy' och inte." Jag börjar resa mig upp för att gå därifrån, men han tar tag i min arm.

"Nej, Livia, jag har sett detta förut. Han har gjort så här mot många tjejer. Jag vill bara inte att du ska bli sårad" säger Ludwig stressat och flackar med blicken.

"Jaha? Så nu tror du att jag kommer falla för första bästa kille jag träffar? Det enda vi har gjort är att prata, Ludwig , och vi har dessutom bara pratat två gånger." Jag börjar bli lite irriterad nu, hur kan tro något sånt om mig?

"Nej, det var inte så jag me..." jag rycker tillbaka min arm och börjar gå där ifrån. Jag måste hitta Matilda.

-

"Nej sa han verkligen så?" Matilda kollar chockat på mig medan hon dricker lite ur sin stora tekopp. Efter skolan gick jag och Matilda hem till henne, jag behöver någon att prata ut med. Vanligtvis brukar jag prata om problem med Ludwig, men eftersom det just nu är han som är problemet så känns det väldigt skönt att ha Matilda.

"Jag vet, helt sjuk, han har varit så konstig dom här två första dagarna." Matilda nickar och tar lite till av sitt te "Eller inte bara nu, till och med innan skolan började var han konstig, eller inte konstig, mer typ överbeskyddande. Och jag är så trött på de" med den avslutade meningen slänger jag mig bakåt i Matildas säng.

"Vet du vad jag tror att du behöver?" Matilda ställer ifrån sig sin tekopp och kollar på mig med ett lurigt leende. "En riktig jävla fest"