Too Far. (swedish)

20

Det hade nu gått en kvart sen Tindra gick härifrån. Jag ville gå leta men första lektionen skulle precis börja så jag gick in och satte mig så länge. Fem minuter kom hon sent. Hon bad om ursäkt till vår lärare och satte sig på sin plats framför mig. Jag kollade på henne, viskade och frågade vart hon var medan vår lärare pratade om Pythagoras sats. Hon sa att hon behövde gå hem och hämta matteboken. Jag och Tindra bor i samma trapphus och vi båda bor typ 5-10 minuter bort så det skulle kunna vara sant. Jag brukar kunna se när hon ljuger men det gjorde jag inte denna gången.

Lektionen var snabbt slut och vi gick till skåpen och hämtade våra engelska böcker och gick direkt till engelska salen då vi bara hade 5 minuter rast. Våran engelskalärare Ylva som verkligen alla älskar kom och låste upp dörren. Alla är alltid tysta när vi har henne därför att alla verkligen älskar henne.

"Hello class"

"Hello ms. Persson"

"We're gonna watch a movie.." började hon med men sedan avbröts när hennes mobil ringde.

"Excuse me I need to take this call, I'll be back soon"

Ylva gick ut ur klassrummet och varenda människa tog fram mobilen i klassen när dem väl hade chansen. Efter typ 1 minut kom hon tillbaks och gick mot mig och viskade i mitt öra.

"Rektorn skulle vilja träffa dig på hans kontor" sa hon med ett leende och jag blev lite undrande vad han ville mig

"Mig?" frågade jag henne och gav henne en undrande blick

"Japp" sa hon och log mot mig igen

"Okej" sa jag och började gå

"Cassandra, du kan ta med dina saker" sa hon medan jag höll på lämna klassrummet

"Varför?" frågade jag henne, jag skall väll ändå tillbaks hit igen tänkte jag för mig själv

"Jag vet inte, det var bara vad han sa till mig" svarade hon

"Okej" sa jag och gick och tillbaks till min bänk och hämtade mina grejer.

Jag började gå till rektorns kontor på nedervåningen och jag ser alla möjliga konstigheter. Kuratorn var där, mina föräldrar var där... Sist men inte minst ser jag två poliser. Vad är detta!? tänkte jag för mig själv

"Du ville träffa mig?" sa jag och var helt förvirrad och jag fattade verkligen noll

"Ja hej Cassandra" sa rektorn och kollade sorgligt på mig

"Hej gumman" sa mamma och såg också väldigt ledsen

"Varför är jag här?" frågade jag fortfarande helt förvirrad

"Jag fick höra att du råkade illa ut tidigare idag" sa rektorn och kollade på mig med en medlidande blick.

"Av vem?" frågade jag och jag blev bara mer och mer förvirrad och förvånad.

"Anonymt" sa han

"Hejsan Cassandra" avbröt en av poliserna. Det var en man kanske 50 år

"Hej" svarade jag lite smått nervöst

"Är det okej om vi ställer några frågor till dig?" frågade den andra polisen som var en kvinnlig ung polis"

"Visst" sa jag och följde med dem till ett rum mittemot rektorns kontor. Lärarna brukar ha sina möten i detta rummet.

Jag satte mig i soffan och poliserna satte sig i varsin fåtölj framför mig.

"Jag heter Olivia och det här är min kollega Göran" sa hon och gjorde en gest mot Göran. Han vinkade lite snabbt och jag log tillbaks