'' Om en komet kraschade in i jorden om en timme, vad skulle du göra då?
Skulle du springa till den där killen och säga hur du egentligen känner eller skulle du leva livet, leka rövare och känna adrenalinet i dina ådror igen.
Jag skulle inte gjort något. Låta döden komma närmare och se på hur alla försöker göra det bästa av situationen.Mitt namn är Alison, jag fyller 14 år i augusti. Det är alltså om 3 månader.
Men jag längtar inte för jag vet att jag inte kommer klara mig till dess.
Nej, jag är inte sjuk, mordhotad eller fått någon slags förbannelse över mig.
Jag bara känner det på mig, något kommer att hända. Men det gör inget, ingen gillar mig ändå. Amanda och Melissa är bara med mig för att vara snälla. Mamma och pappa har pyret att ta hand om. Pyret är min lillebror. ''Det är min berättelse. Fint!
Det var bestämt att vi skulle skriva våran uppfattning av livet i en uppsats till svenskan, självklart kommer jag inte lämna in den här. Men jag var tvungen att skriva en äkta berättelse innan jag skrev den falska.
Jag hoppas att ingen förstår hur jag har det. Mamma skulle bryta ihop i en hög och anklaga sig själv. Pappa skulle baka en massa kakor och skämma bort mig. De på skolan skulle tycka jag var konstig och lärarna skulle vara falska och försöka att visa att de bryr sig.
Så det gäller att vara fin, le och ha det roligt.''Alison, du kommer försent till skolan'' ropa pappa ifrån köket''
Skit, jag har inte hunnit skriva klart uppsatsen, jag tog tag i pappret på skrivbordet och stoppa ner det i väskan. Sprang ut ur rummet in i köket. Tog ett äpple i farten och sprang till hallen.
''Älskling så sen är du inte'' sa pappa och suckade.
''Jag ska vara på skolan om 7 minuter'' skrek jag och knöt den sista knuten. Jag klampade ut ur huset utan att stänga dörren och sprang mot skolan.Jag kom in i skolbyggnaden och det luktade som vanligt fukt, ångest och parfym av olika slag. Jag kolla snabbt ner på klockan och såg att den var 3 minuter över 8.
''Tack pappa'' mumlade jag surt och fortsatte att gå till skåpet. Jag tog fram pennan, svenska mappen och pappret från väskan.
Egentligen kom jag inte ihåg någonting av vad jag skrev igår kväll. Det var väl något om min lilla och söta lillebror och om min morfar som dog i höstas. Allt sånt där med livet och döden.
Jag satt mig ner på min plats i klassrummet mitt i en genomgång.
''Alison kom 5 minuter sent!'' ropade Erik.
''Kvarsittning" skrek Eriks jobbiga bästis Axel.
''Lägg av'' sa Bosse och jag kände hur jag rodnade lite. Fast jag gillar honom inte. Jag får...hm...utslag av vad han säger.
Jag är allergisk mot hans röst.
''Jag skriver upp att du är sen Alison.'' sa fröken Hagberg och tittade strängt på mig igenom sina runda glasögon.
Hela lektionen satt jag och klottra på min skrivbok. Jag ritade några blommor, en giraff och ett slott.
''Varför skriver du inte på din dikt?'' frågade Amanda som sitter tillsammans med mig. Hon ska alltid vara så noga och se till så att man gör allting rätt.
''Har inget att skriva om'' mumlade jag.
Hon rynkade pannan, skakade på huvudet och återgick till sitt skrivande. Hennes smala händer höll hårt om pennan och hennes blonda hår var uppsatt i en 'kinesisk knut'. Men herregud vi är väl inte i Kina. Jag blir så irriterad över att hon ska ska skryta om att hon är 25% kinesisk.
Melissa är bättre. Fast hon går i kör, har handboll 2 gånger i veckan, dans 2 gånger och gymnastik 3 gånger. Man hinner aldrig prata med henne.
Sen hänger hon med Josef, hennes pojkvän hela tiden.'' Alison, kan du komma hit''
Jag gick till fröken och fråga vad hon ville.
''Jag har gett dig 2 veckor att skriva klart uppsatsen, är du klar?'' sa hon irriterat.
''Ja, men jag har inte kollat igenom den så mycket än, men jag antar att det går bra" sa jag och log, tog fram pappret ur fickan och gav det till fröken.
Hon tog tag i det och började läsa, plötsligt blixtrade någonting till i hennes ögon.''Känner du så här?''
''Va?''
''Alison du måste säga säga till om sånt här''
''Jag har släppt taget om morfar nu''
''Va? Jag menar om dina föräldrar och om att du känner att du kommer dö...Alison''
Skit, jag tog fel papper...
YOU ARE READING
Vad de säger om mig
Teen FictionAlison är en 13 årig tjej som är trött på livet, på att ingen bryr sig om henne. Fast kanske så finns det något som hon förnekar, kanske finns det något som får henne att fortsätta.