Vad de säger om mig

Kapitel 9

''Wow'' sa jag och släppte Liam ur kramen , jag skulle vara kvar här. Liam sa att jag kunde stanna här över helgen. Om det gick för mig. Det var fredag nu.

''Ska inte du vara på skolan?'' frågade han och skrattade till.

''Ehm jag har tagit ett sabbatsår'' ljög jag. Min kusin tog det en gång. Hon gjorde inget i ett helt år. Sen var hon tillbaka i skolan igen.

''Coolt'' sa han och nickade.

''Och dina föräldrar då?''

Jag kollade förvånat upp på honom. Varför frågade han något sånt? Eller det kanske inte är så konstigt med tanke på att jag inte är så gammal.

''De bryr sig inte ett skit om mig'' sa jag och reste mig upp, snabbt.

''Oj, drog jag i en känslig tråd nu'' sa han och flinade. En aning skadeglad...

''Haha'' sa jag ironiskt och gick till köket.

''Jag vill ha mat'' gnydde jag.

Han skrattade. Sådär så att hans vita tänder lyste upp hela rummet.

''Vad vill du ha? Tre rätters middag eller kanske...hummer, det är lyxigt''

''Mm''

''Men jag har makaroner iallafall...och korv'' sa han och log.

Han tog fram korvarna och makaronerna. ''Du kan väl steka korv?'' frågade han och började att hälla upp vatten i en kastrull.

''Självklart'' sa jag och tog upp korvarna ur förpackningen.

''Vad gör du?'' utbrast han.

''Ehm...jag ska steka dom?'' Sa jag och la dom i stekpannan.

Han började skratta igen.

''Varför skrattar du åt mig hela tiden?''

''För att du är knäpp'' sa hon och gjorde konstiga minner.

Jag slog till honom och han flinade.

''Söt också'' la han till och jag kände hur jag hur jag generade. Hur kunde ha sitta och banka på mitt hjärta och ibland slå precis på rätt ställe så hela kroppen blir varm?

Han är så snygg också...visst jag brukar aldrig sitta och prata så om killar som några i klassen brukade göra. Lovisa och Sandra satt jämt och tittade på killar med muskler och flämta och flörta. Sådär fånigt så man vill bara hoppa ner i underjorden.

Sedan satt vi där, i hans soffa med tallrikar på bordet och kollade på frost. Det vara blev så. Det var jätte gott med mat, även om det var makaroner och korv. Men jag var vrålhungrig verkligen.

''Jag älskar Olaf'' sa han efter ett tag.

''Vem gör inte det?'' frågade jag och han log.

Borde det inte vara den där perfekta killen för dig när båda gillar varandra och sitter där och kollar på en Disney film? För varje minut som jag stannar här blir jag bara mer och mer kär.

Han är underbar!

''Ska du stanna ikväll?'' frågade han och höll min ena hand. Det pirrade igenom hela min kropp.

''Nja, vill du det?'' frågade jag och hoppades på att han skulle säga ja, för vad skulle jag annars göra?

Han nickade ivrigt.

''Ska vi på finresturang ikväll?'' frågade han och jag skrattade.

''Visst''

''Då blir det McDonalds'' sa han och log.

Dagen flöt på och vi satt mest och kollade på film.

''Ska vi åka nu?'' frågade han och stängde av tv:n.

''Visst, men jag har en fråga'' sa jag och började tänka på förlovningsringen som jag hittade tidigare idag.

''Jag hittade en förlovningsring i soffan, vems är det?''

Han började bli nervös, det såg jag. Han kollade oroligt bort från mig.

''Ehm det är en lång historia'' sa han och svalde.

________________

Ganska liten och tråkig del, men jag hoppas att ni kommer att gilla den💕

Och tack för 1 k läsningar❤️❤️❤️

Det är otroligt!!!