Vad de säger om mig

Kapitel 2

Jag har inte vart på skolan i 4 dagar nu, jag har inte klarat det sedan jag råkade visa ''mitt riktiga'' jag inför fröken.
Jag sa att jag inte ville prata om det och sprang iväg, vad skulle jag ha sagt annars?

''Älskling, har du blivit bättre nu?'' frågade mamma och kramande om lilla pyret.
''Jag mår fortfarande illa'' ljög jag och tittade bort.
''Okej, men din handledare, Anna tror jag hon hette, hon ville iallafall att vi skulle komma på möte om något när du blivit frisk.''

Nej...skit, jag sa att hon inte skulle bry sig.

Jag mumlade något och satte mig i sängen. Om jag skulle dö nu, vad skulle hända då? Skulle mamma rusa in, skrikandes och panikslagen eller skulle jag ligga här i flera dagar utan någon skulle märka nåt. Skulle någon sakna mig?

Plötsligt vibrerade mobilen till och jag hade fått ett sms. Var det ett tecken på att någon brydde sig? Jag tittade ner på mobilen: Josef har gjort slut, kan vi prata? Det var från Melissa. Jag ringde henne på direkten.

Jag: Vad har hänt?
Melissa : Han gjorde slut

Jag hörde på hennes röst hur ledsen hon var.

Jag: Varför?
Melissa: Han hade...träffat någon ny
Jag: Vilken skitstövel, vad sa Amanda om det här?
Melissa: Det går inte att prata om känslor med henne, du är mycket bättre...

Tänk hon ville prata med mig, inte Amanda.

Jag: Men glöm honom, han var aldrig värdig dig.
Melissa: Men jag älskar honom fortfarande, det var Kajsa förresten.
Jag: va?
Melissa: Han är tillsammans med Kajsa.
Jag: Men hon är väl 17, om du menar Kajsa Lindell?
Melissa:Mm...men han är ju 16, så det är ju ingen åldersskillnad mellan dom.

Jag hade aldrig tänkt på att Melissa var tillsammans med en 16-åring.

Jag: men ni var väl aldrig något seriöst?

Det vart tyst

Jag: hallå, du hade väl aldrig duvet?
Melissa: såklart inte, varför tänkte du ens på det?...
Jag: Bra. Vad sägs som om vi gör något roligt imorgon?
Melissa : är du frisk då?
Jag: jag lovar...

Sen så la vi på men jag ångrade att jag lovat för om jag ska på skolan måste jag möta Anna...