Vad de säger om mig

Kapitel 11

Den dagen gjorde vi inte så mycket mer. Vi köpte varsin Big mac på McDonalds. Sedan satt vi mest hemma hos honom och kollade på tv. Det var lika bra så.

När jag vaknade nästa dag så satt Liam på golvet bredvid soffan.
"Vad gör du?" utbrast jag förvånat.
"Jag tänkte överraska dig med frukost på sängen" sa han och log.

Han traskade iväg till köket och hämtade en bricka med mackor, frukt och juice. Det såg jätte fint ut och jag kände mig väldigt rörd.
"Ta för dig" sa han och tog upp en gurkmacka och började äta.
Frukost på sängen, det var det man alltid gjorde som liten när föräldrarna fyllde år och om det var fars eller mors dag. Man gav dom en macka, kanske en kaka eller bulle, te och kaffe. Dom blev alltid överlyckliga. Eller låtsades, för mina åt aldrig upp. De log och sa att det var snällt. Drack lite och åt några tuggor artigt. Men hela min uppväxt var fylld av skådespel.

"Varför äter du inte?".
Liam kollade oroligt på mig.
"Jag ska" sa jag och tog upp en macka med ost på. Var det bara jag eller var allt format som hjärtan? Han kanske försökte för mycket på den fronten.

Plötsligt plingade det till och Liam tog upp sin mobil, en gul iPhone 5c.
"Min syrra kommer snart över, göm dig om du vill" sa han och satt ner mobilen på bordet igen.
"Vill du inte att hon ska se mig?"
"Jo, men kanske inte nu" sa han och började plocka undan. Han såg en aning stressad ut.

"Vad är det?" frågade jag och började klä på mig mina smutsiga jeans. Jag måste ha ett par till...
"Inget" sa han snabbt och sprang iväg till sitt sovrum.
"Men jag ser att det är nåt."sa jag och gick in till hans rum. Han hade redan dragit av sig byxorna.
"Ska du bara stå där och glo" sa han och höjde ena ögonbrynet.
"Ursäkta" mumlade jag och gick därifrån.

Plötsligt öppnades dörren och Alexias röda hår lyste upp hallen. Hon fick syn på mig och kollade förvånat på mig ett tag tills hon log och kramade om mig.
"Hej, trevligt att ses igen"
"Aa" sa jag och hon släppte taget om kramen.
"Vad har min brorsa gjort med dig då?" viskade och fnittrade hon.
"Låtit mig bo här ett tag, varför under du?"
Hon fnittrade och ryckte på axlarna.
Sedan sprang hon iväg till Liam.
"Liam, varför sa du inte att du hade besök" utbrasts hon. Liam klev ut ur sitt sovrum och himlade med ögonen.
"Men iallafall tänkte jag låna ditt våffeljärn om det är ok?" Sa hon och log.
"Aa, men vad har hänt med ditt?" sa han och började fixa i köket.
"sönder..." Mumlade hon och Liam tog fram järnet.
Hon log och tackade. Hälsade på mig och gick.

"Så hon tror att det är nåt mellan oss..." sa jag och höjde ena ögonbrynet.
Han nickade och böjde ner huvudet.
"Vad är det?" frågade jag tyst och satte mig bredvid honom i hans säng.
Sängen var så där som sängar ska vara. Inte för hård och inte för mjuk. Jag kunde drömma mig iväg som om jag var på ett moln.

"Fan att det är sant" mumlade han och slog i kudden bredvid honom.
"Vad är sant?". Jag var förvirrad. Jag som trodde att tjejerna i min klass hade humörsvängningar men det här var det värsta.
"Att jag gillar dig...jag är ju en lärare. Du är ju lika gammal som mina elever."
"Är du en lärare?"
"Vi vet inget om varandra." sa han och skakade sakta på huvudet.
"Det var ju du som sa att vi skulle satsa på det här" sa jag och suckade otåligt.
"Förlåt" mumlade han.

Hans hand letade sig fram på täcket för att möta min. Det svarta täcket lämnade spår efter hans hand. Den nuddade min och han log. Att han vet hur man får mig på fall gör det hela inte lättare.
Han tittade på mig och jag vågade titta in hans ögon, de var gröna, som skogen...eller gräset. Man brukar ju säga att ögonen är själens fönster och om det har rätt har Liam en sårad själ som försöker att läka. Fast jag såg även en målmedvetenhet i ögonen. Han ville ha nåt...

"Förstår du att det här inte kan fungera?" frågade jag och flyttade på handen.
"Vad kan inte fungera" sa han tyst och lite hest och tog tag i min hand igen.
"Vi kan aldrig bli nåt" sa jag och tittade allvarligt på honom.
"Vi behöver inte vara nåt" sa han och hoppade på mig. Kysste mig tafatt och snabbt. Jag kunde inte stoppa något. Jag tog tag i hans hår och han började dra i kläderna. Jag visste inte om jag tyckte om det eller inte. Den förra kyssen var finare men det hör var svettigare...ska man säga hetare?

Plötligt började han ta av byxorna och jag visste då att jag inte ville det de här var på väg till.
"Stopp" ropade jag ut och han ryckte till. Han kollade skamset på en tavla på väggen. Efter ett tag började han att kolla ner på hans fötter och sa inte ett ord.
Jag rättade till kläderna och håret och gick ut därifrån.

Jag skulle aldrig, aldrig gå så långt.

______________________
Oj oj oj

Tack för att det är så många som läser, jag vet att jag inte är bäst på uppdatera men jag hade tänkt att jag ska skriva minst 2 kapitel i veckan nu innan jul som tack😊💕