Vad de säger om mig

Kapitel 8

En förlovningsring? Jag kanske inte kände Liam väl, men varför hade han en förlovningsring där? Hade han en flickvän som han hade tänkt att fria till i soffan eller? Jag vet inte ens vad jag tycker om förlovning. Eller giftermål, att låsa sig fast vid någon känns farligt. Mamma och pappa gifte sig bara på grund av mig, jag var inte ens väntad. Det kanske är därför dom älskar pyret så mycket. Han var väntad.

Den natten kunde jag inte riktigt sova. Lägenheten var främmande och jag hade en klump i magen hela kvällen.

Jag vaknade igen klockan 6 av en hungrig mage. Det var dödstyst i hela staden. Ingen bil, vattnet låg stilla på sjön och ingen människa var ute. Jag ställde mig upp och började leta efter något underhållande. Jag tog upp mobilen ur fickan och såg att den hade 7% och ett missat samtal från Melissa, men hallå? har ingen av mina föräldrar ens märkt att jag är borta? Jag blev så frustrerad så att jag var tvungen att slå något, en kudde. Men precis när jag skulle slå kudden så puttade jag till en skål som stod på soffbordet och den gick i krasch.

''Men försöker du göra sönder mitt hem eller?'' frågade en hes röst i bakgrunden. Jag vände mig om och såg Liam stå där med mjukisar och håret åt alla håll.

''Förlåt'' pep jag till och böjde mig ner för att plocka upp skärvorna.

''Det gör inget, men akta dig. Du kan faktiskt skära dig'' sa han och hoppade ner på golvet bredvid mig.

Han stod väldigt nära mig, sådär sida möter sida. Jag riktade in mig på den största skärvan för att ta upp den, jag vill faktiskt hjälpa till med röran jag ställt till med. Jag skämdes och kände mig påträngande på samma gång. Men precis när jag skulle ta upp den skärvan så tog han tag i den och våra händer mötes. Det pirrade till i hela kroppen, som en stöt som for från fingertopparna till tårna och hjärnan. Jag släppte glasskärvan snabbt, som om det var en bomb. Och i slowmotion föll glaset ner i golvet och skapade tusen bitar av glassplitter.

''Förlåt'' mumlade jag och rodnade en aning.

''Det gör inget'' mumlade han och tittade på mig. Sådär djupt och innerligt som man kan se folk på film göra. Han böjde sig över mig.

I min hjärna forslades en miljon tankar på bara nån sekund: han tänkte väl inte...jo,det gjorde han.

Han kysste mig, så som på film. Vackert och dramatiskt. Möjligtvis skulle vi få en massa glas på oss, men det spelar ingen roll.

Jag öppnade ögonen och drömmen var över, han ställde sig upp.

''Det är inte rätt'' mumlade han och vände sig om.

Jag kände mig övergiven.

''Vad menar du? Är det din flickvän?'' frågade jag och blev nästan äcklad över hur desperat jag lät.

Han vände sig snabbt om.

''Va? Jag har ingen flickvän. Men jag är 25 och du är 16. Det är FEL'' han nästan skrek det sista. Han såg arg ut. Jag reste mig snabbt upp och började klä på mig mina kläder.

''Vad gör du?''

''Jag ska hem'' sa jag snabbt.

''Varför?''

''Jag är en idiot''

''Nej, jag är en idiot som kysste dig'' försvarade han mig snabbt.

''Men du gillade det?''

''Kanske'' sa han och flinade.

''Jag är en idiot som föll för dig ett tag och föll för dig nu igen'' sa jag och stönade.

''Så du föll för mig?''

''Kanske'' sa jag och flinade.

Jag tog på mig skorna och ställde mig framför dörren.

''Så du menade allvar?'' sa han tyst.

Jag nickade.

''Men vi syns kanske igen'' sa han efter ett tag.

''Om du ska till Stockholm nån gång'' sa jag och stängde igen dörren. I den stunden kände jag mig så cool. Jag sprang nerför trappan och öppnade dörren till kylan. Och vart skulle jag nudå?

Jag visste egentligen inte hur jag skulle ta mig till Stockholm. Men man kan ju ta en buss dit och sen så kan jag ju på ett vandrarhem kanske.

''Ja, du är kvar'' ropade Liam från dörren. Han flåsade som om han hade sprungit det snabbaste han hade. Han hade fortfarande ingen tröja på sig.

''Vad gör du här?''

''Du ska inte till Stocholm'' sa han och tittade rakt in i mig.

''Varför?'' frågade jag och vek av med blicken. Han gick snabbt fram till mig och tog sin ena hand på min kind.
Han var varm och jag rös till.
''För att jag säger så''