Vad de säger om mig

Kapitel 4

Vad gör man när man rymmer hemifrån?

Kommer man någonsin tillbaks eller ruttnar man ute i skogen nån stans? Hur skulle man få tag i mat när pengarna var slut? Vart sov man? Kan man prata med någon utan att få polisen efter sig?

Alla frågor som jag inte kunde besvara poppade upp i mitt huvud. Jag visste att jag kunde vänta tills ikväll och bara åka hem igen. Men vad skulle jag åka hem till, en familj som inte älskar mig? De har ju Pyret, han kommer att växa upp och få ta över mitt rum, min dator, min säng, Ipaden, min cykel...allt. De kommer inte ens tänka på att jag är borta. Allt var så mycket bättre innan pyret, men bäst var det bär jag var liten och vi bodde i Norge i 2 år då pappa hade jobb där, mamma var hemma med mig och vi lekte hela tiden. Jag var kanske 5 år då, men jag var lycklig.

En kall bris for emot mig och jag kom på det faktum av att det är höst. Hur skulle jag klara mig ute i kylan? Jag började gå emot skogen. Det var några stigar som korsade varandra. Tätbeväxta granar och en massa blåbärsnår. Jag böjde mig ner för att äta en och insåg att jag var hungrig. Jag tog en efter en. Jag älskade bär, har alltid gjort det, hela mitt liv. Jag fortsatte att gå igenom skogen. Även om jag inte hade någon koll över vart jag var kände jag igen mig lite.

Tillslut var jag på en äng. Mina vita converse var inte så värst vita längre. Blåa, bruna och gröna fläckar pryde de små skorna. Jag plockade upp mobilen från min väska. 16.48 visade mobilen och jag hade också fått ett sms från Melissa.

Vad har hänt?

Det undrade jag också. Jag låste mobilen och gick emot ett vindskydd, där kunde jag sova. möjligtvis kunde jag åka buss till nån annan stad sen, där jag inte känner nån.

Det var fuktigt därinne och det luktade skumt. Jag la mig på min jacka och omslöts av natten.

Jag vaknade plötsligt av ett ljud. Jag vek snabbt ihop jackan och ryckte tag u väskan. Det var röster, som kom närmare. Jag hörde hur några kvistar bröts. Andas, tänkte jag och började smyga ut. Det var mörkt och ganska kallt. Några fåglar sjöng. Stjärnorna lyste klart.

''Har du öl?''ropade någon berusat och jag ryckte till. Pratade den med mig? Jag satte mig ner vid några buskar för att ingen skulle se mig. Men det var nog försent. Jag kollade ut från sidan och försökte se personen som pratade med mig.

''Patrick, kom nu. Tjejerna väntar.'' sa en annan röst otåligt. Den här var inte nykter men inte heller så full. Jag kastade en snabb blick mot dom. Den kraftigare killen, som var full kollade emot mig. Den andra, ganska snygga killen kollade ner i mobilen.

''Men de är nån i busken...''sa han som hette Patrick.

''Säkert'' sa den andra och började gå mot det andra hållet.

Jag andades ut, de skulle gå. Jag tog ur mobilen från väskan och plötsligt kom en massa sms och det plingade högt. Jag kollade skräckslaget omkring.

De har gått, intalade jag mig och ställde mig upp.

''Va fan gör du här?''...

........

Ett kort kapitel, ska försöka få till nått mer i helgen men nu när skolan har börjat är det lite svårt att hinna med allt. Men ska försöka.

Tack för tt ni läste💕