I'm daughter to a mafia

Halva Sanningen

Fredag

Jag och Cammie var påväg till lunchen.
"Ska vi hitta på något i helgen?" frågade jag henne. Hon såg överlycklig ut.
"Menar du det!?"
"Varför skulle jag inte?" Jag skrattade lite, egentligen så var det bara synd att hon tidigare inte haft någon att vara med.
"Visst, vad vill du göra?" frågade hon.
"Vad som helst, vad vill du?"
"Vet inte." Hon gjorde en tänkande min.
"Du hade sagt att du ville ha nya kläder!" sa jag och kände mig nöjd med vad jag kommit på.
"Ja, men kan du hjälpa mig?"
"Med vadå?"
"Välja kläder, jag villa ha coola kläder, som dina."
"Du, ändra inte på dig Cam."
"Det kommer jag inte, jag tycker bara att dina kläder är fina." sa hon. Jag log mot henne.

När vi satt och åt i matsalen kom en tjej klädd i dyra märkeskläder fram till oss med två andra tjejer på varje sida. Man såg tydligt att hon i mitten var ledare. Hon hade blont tunt hår uppsatt i en hög hästsvans, en Polo t-shirt och tighta jeans.
"Amber, vi har inte träffats än. Vi har några lektioner tillsammans." Hon log mot mig, men leendet var tomt, ingen vänlighet eller glädje i det liksom.
"Maya." Jag tittade stelt på henne. Vad skulle man säga till såna människor? Hon var säkert en av de populära.
"Det här är Olivia och Cat." sa hon. Hon pekade på de två tjejerna bredvid sig. Cat hade rött hår och lite fräknar på näsan, Olivia hade tjockt och långt svart hår med gröna ögon. Jag märkte att Cam tittade ner i sin tallrik. Det betydde att de var dåliga personer som jag borde hålla mig borta från.
"Du, varför flyttade du från LA?" frågade Amber.
"Därför." sa jag lagom otrevligt. De som satt på borden runt omkring oss hade vänt sig mot oss. Bland de Nathan och hanns gäng.
"Så det har inget med dina föräldrar att göra?" frågade Amber och log så sjukt creepy som en människa kunde ha gjort. Jag kände hur jag rodnade och blev rasande, visste något om min pappa?
"Nej, varför skulle det?"
"Har det inget med din pappa att göra?" sa Amber retsamt.
"Nej, min pappa är..." Jag ville inte säga klart det.
"Mafia?" Det var droppen, de visste allt om mig!
"Min papp är död!" sa jag och gick därifrån. Jag ljög ju inte. Camilla kom efter mig och jag hörde Amber skälla ut sina vänner.
"Jag lovar, det stod att Hamilton var LA's största mafia!" försvarade sig Olivia.
"Har du tänkt på hur många Hamilton det finns?" sa Amber surt. Innan jag hann ut hann jag se Nathan flina åt Amber och skratta. Skratta snyggt, men så fort han vände blicken mot mig såg han ledsnare ut.

Bra, de visste inte om min pappa. De tror att det är en annan Hamilton. Bara halva sanningen är framme.
"Är din papp död?" frågade Camilla när hon hunnit ikapp mig.
"Är det okej om jag berättar en annan dag?"
"Okej."

Resten av skoldagen gick trögt. Men när klockan äntligen rang ut hick jag med snabba steg mot skåpet.
"Vi ses imorgon vid gallerian, runt 14?" frågade jag Camilla. Hon nickade, sa hejdå, kramade mig och sprang mot sina pappas bil. Jag ville inte ta bussen och började gå istället.
"Jag vet hur det känns." sa en röst. Det var Nathan. När jag tänkte efter så var det första gången jag hört honom prata.
"Vadå?" sa jag irriterat.
"Att förlora en förälder."
"Nej, det gör du inte!"
"Visst, tro vad du vill, men behöver du tjus?"
"Nej. Tack."
"Varför inte?"
"Därför."
"Visst."

När jag kom hem var jag fortfarande rasande. Men jag såg att Ella hade smsat mig.

Sms...

Ella
Hej, hur är den nya skolan?

Jag
Bra, några snyggingar ; ) Hur går det för dig?

Ella
Bra, saknar dig, men skolan suger utan dig ;(

Jag
Vad sägs om att du kommer och hälsar på någon gång?

Ella
Perfa, måste gå, mr Hardey är sur...

Jag
Bye <3

Ella
<3