I'm daughter to a mafia

En normal tjej på en helt normal shopping

"I vilken affär vill du börja?" frågade jag Cam.
"Vart köper du dina kläder?" frågade hon till svars.
"Cam, jag sa till dig, köp det du gillar."
"Men jag gillar dina kläder och din stil." sa Cam ärligt.
"Lovar?"
"Lovar." svarade hon.
Vi började gå rumt i affärer och hade skit kul ihop. Vi letade medvetet efter fula kläder till varandra och lekte modeller i provrummen. Efter några omgångar av skratt så hittade Cam ett par jeans som hon ville testa. Jag letade själv efter en söt tröja, medans hon provade jeansen. Då kom en man fram till mig.
"Hej." sa hans fräcka röst. Jag kände mig genast obekväm.
"Eh...hej." svarade jag osäkert. Jag granskade mannen noga. Han var runt 30 år med rätt så fullvuxet skägg, mörkt svart hår och lite annorlunda ansiktsryck.
"Vad heter du?" frågade han sedan.
"Inget speciellt." svarade jag bara. Han började se misstänksam ut, vem fan svarar 'inget speciellt' när någon frågar vad man heter? Men det var i alla fall inte jag som kom fram som en idiot på det sättet till en främling. Han skrattade hest. Jag kunde höra Cam ropa på mig från provrummet och gick genast dit. Jag slängde en hastig blick mot mannen, men han var borta.
"Vart var du?" frågade Cam innan hon kom ut från provhytten.
"Inget, hör utanför bara. Visa mig jeansen nu!" sa jag och kunde själv höra hur stressad min röst var. Cam klev ut ur hytten. Jag stirrade på henne.
"Wow Girl. Du ser fantastisk ut!" sa jag till henne.
"Haha, tack, men du tycker inte att det ser för... inte jag ut?" Jag skakade på huvudet som svar. Cam köpte. "Jag ska bara testa en tröja, sen kan vi gå och fika." sa hon. Jag nickade. Jag skulle precis gå ut ur korridoren med provhytter när jag kände att någon knuffade in mig i en av hytterna. Det var mannen som jag tidigare hade mött. Han tog ett grep om min hals och tryckte upp mig mot väggen. Jag kände hur tunga mina andetag började bli och försökte ta mig loss hans grepp genom att sparka och vrida mig. Han släppte inte och verkade absolut inte påverkad över sparkarna.
"Vart är den?" frågade hanns aggressiva röst. Jag kunde inte skrika efter hjälp då jag nästan inte fick ut ett ord.
"Va...d för något?" frågade jag ansträngt.
"Shippet, listan!" skrek han högt. Kunde ingen annan höra det?
"Jag har ingen lista." tvingade jag fram.
"Du är dotter till Hamilton, visst?" Jag nickade till hans fråga. "Då har du listan!"
"Jag vet inte vad du snackar om, vem har sagt det?" Jag kände hur jag nästan svimmade.
"Chefen." svarade mannen kort. Då hördes röster. Människor som var påväg mot provhytten. Mannen släppte mig och vi utbytte blickar.
"Vi kommer hitta dig, vi kommer tillbaka." svarade mannen kort innan han lämnade mig i provhytten.

Jag och Cam satt på caféet och drack varsin varm choklad och åt varsin cheesecake.
"Prata, har det hänt något? För du ser helt stum ut." sa hon till mig.
"Nej, nej ingenting." ljög jag. Hon nickade.
"Säkert?"
"Säkert." Jag låtsades få ett sms av mamma. "Jag måste gå, mamma behöver hjälp med en sak." ljög jag. Jag åt snabbt upp fikat och sa hejdå till henne. Jag ville så gärna berätta för Cam, men hon visste inte om min pappa och jag ville inte att fler skulle bli skadade på grund av honom. Jag suckade, jag var ju en helt vanlig tjej på en helt vanlig shopping.

När jag senare kom gem tog jag ett djupt andetag, nu kunde jag känna mig trygg. Jag slängde mig på sängen. Skulle jag berätta om det här för mamma? Hon skulle säkert göra värsta grejen och göra en polisanmälan. Jag bestämde mig för att berätta om händelsen med mr Harvey och mannen som frågade mig om listan, men jag skulle aldrig nämna delen om att han strypt mig.

Mamma kom hem runt 5 tiden. Det var inte rätt tillfälle att berätta om allt och jag bestämde mig för att berätta om allt vid middagen. Jag hjälpte mamma med pastan medans hon fixade resten. Jag dukade fram för två och vi satte oss.
"Hur har fin dag varit?" frågade hon glatt. Jag ryckte bara på axlarna.
"Din?"
"Helt okej faktiskt."
"Jo, jag behöver berätta något." sa jag och tittade ner i min tallrik.
"Vadå?" frågade hon. Jag förklarade om smset jag fått av Ella.
"Det har inget med dig att göra gumman." sa mamma lugnande. "Hur mår mr Harvey?"
"Bra, men mannen frågade ju efter mig."
"Oroa dig inte."
"Och idag när jag var i gallerian med Camilla så kom en konstig man fram till mig och frågade hur jag mådde och vad jag hette. Han var runt trettio år och frågade om jag var dotter till Hamilton och sedan frågade han om ett ship och en lista." sa jag snabbt till mamma. Mamma tittade på mig stelt.
"Du har rätt, det har något med din pappa att göra. Vi kan inte göra något åt det." sa mamma fundersamt. Hon suckade. "Gumman, jag är hemskt ledsen att du går igenom detta, men det kommer gå bra."