I'm daughter to a mafia

Räddningen

Måndag...

Jag satt på sista lektionen nu som var biologi.
"Ni ska jobba i par, jag har redan delat in paren. Alice och Camilla, Madison och Harvey, Amber och Chris, Nathan och Maya..." Jag lyssnade inte mer. Nathan? Jag? Jag skulle faila allt. "Ni får jobba vart ni vill i skolan, ni behöver inte komma tillbaka till klassrummet när lektionen är slut. Som sagt så står instruktionerna på pappret, för er som inte lyssnade."

Jag och Nathan satt på skolans bibliotek och var mitt inne i projektet. Än så länge så hade jag inte skämt ut mig, vilket var bra.
"Maya, va? Jag tror inte jag har pratat med dig innan. Nathan Haward." sa han och granskade mig. Såklart så skulle de snygga vara de som ville ha en ny tjej varje vecka och det var utseendet som spelade roll. Och som att jag inte visste vem han var.
"Maya Hamilton." sa jag och log.
"Okej, Maya, du är rätt söt..."
"Glöm det, jag vet vad du vill." sa jag och fortsatte läsa igenom det vi hittills skrivit.
"Du vet inte vad jag tänkte säga. Du är öst, smart och verkar rätt så cool, vad sägs om att gå ut med mig?" fortsatte han sin mening.
"Jag vet inte hur du är som person ju." svarade jag. Han flinade.
"Då får du väl lära göra det." Han dansade lite med ögonbrynen.
"Vad försöker du göra?"
"Bjuda ut dig."
"Men du misslyckas."
"Jag vet, men snart kommer du misslyckas med att säga nej."
"Tro som du vill." Klockan slog tre och jag reste mig upp för att gå.

Resten av veckan gick helt normal (alltså utan konstiga mån som frågade mig om listor och ship) och nu var det måndag igen. Nathan och jag satt utanför biologisalen och var nästan klara med projektet, vi läste vara igenom det en sista gång.
"Det här låter ju skitbra!" sa han glatt.
"Ja, men hade varit kul om du hade gjort något." sa jag. Han gick för att hämta läraren, hon sa att det var ett fantastiskt projekt och att vi skulle få ett stort och tydligt A på det. Det var fortfarande 40 minuter kvar av lektionen och jag och Nathan satt och pratade. Han kändes inte alla som den här bad boyen som bara var ute efter en sak. Men han kunde lika gärna fejka.
"Du har inte tänkt tanken på att gå ut med mig?" frågade han. Jag suckade.
"Du, du är inte min typ."
"Fine." Han flinade. Han gav verkligen inte upp. 
"Så hur var det i din förra skola?" frågade han. Vi fortsatte en normal diskussion och vi la inte märke till att skolan höll på att bli tom.
"Oh, alla andra verkar ha gått." sa han efter en lång stund.
"Vi borde nog också gå." svarade jag. Vi reste oss upp och gick genom det långa korridoren och märkte att vi inte var ensamma. Längre bort gick en kraftigt uppbyggd man med luva och kom mot oss med kraftiga steg. Nathan verkade lägga märke till honom, men verkade inte tänka på att han kunde vara farlig, jag däremot fick attack. Inte igen, inte igen, inte igen... tänkte jag. När vi var några två meter ifrån mannen såg jag att det var samma man som kommit och "hälsat på" mig och mamma på sjukhuset för några månader sedan. Jag fick mer panik. Nu var vi bara några få steg och... nu hade han stannat rakt framför oss.
"Listan." sa han till mig. Jag svarade inte. Fan också...
"Eh, ursäkta, vi behöver komma förbi." sa Nathan kort. Mannen gjorde sedan exakt som den ande mannen hade gjort i provhytten. Han tog ett fast grepp om min hals och drog upp mig mot väggen. Men den hör mannen släppte nästan genast greppet, för Nathan hade boxat till honom i bakhuvudet.
"Vad fan?" Han tittade undrande på mig medans mannen låg på golvet.
"Jag kan inte förklara nu, du kommer få stora problem och vi måste gå." sa jag stressat. Vi sprang ut ur skolan och satte oss automatiskt i Nathans bil. Det var en vit assnygg BMW.
"Förklara." sa han kort.
"Inte nu, gå hem och försök att inte stöta på någon konstig man." Nathan tjusade mig hem och jag tackade och passade på att säga förlåt. Han skulle få stora problem för att ha slagit mannen, men för att skydda mig. Så hade jag inte tänkt, att han räddat mig. Jag skyndade mig in i lägenheten. Klockan var runt fyra så mamma borde komma hem snart. Jag försökte sammanfatta allt som hänt. Allt hade skett på någon kvart. Mitt hjärta dunkade snabbare än någonsin. Då pep min mobil till, mamma hade skickat ett sms.

Mamma
Hej gumman, jag kommer hem senare idag. Jag kommer antagligen hem runt tio tiden. Men det finns mat i kylen, du kan värma resterna från i lördags eller lägga en fryspizza i ugnen. Jag förväntar mig att du sover när jag kommer hem, puss puss ;*

Toppen, ensam hemma, precis vad jag behövde. Jag började plugga för att glömma bort det som hänt, men jag kunde inte fokusera. Hela tiden gick jag och kollade i kikhålet i ytterdörren om någon stod där och för varje ljud hoppade jag till. Jag kände mig utmattad redan vid 7 tiden och gick och la mig utan middag.