I'm daughter to a mafia

Första skoldagen

När alarmet ringde var jag kvickt uppe. Jag gäspade lite och gick fram till spegeln. Jag såg ut som ett monster, som varje morgon. Tyckte filmer att det var realistiskt med att karaktärerna vaknade och såg ut som fullsminkade Beyonces?

Jag började försiktigt dra kammen igenom det långa, tjocka, i vanliga fall lockiga håret. Jag lät håret ligga utsläppt som en slöja runt mitt huvud och pratade bara på lite hårspray. Jag satte på mig kläderna som jag lagt undan dagen innan och sminkade mig enkelt. Resultatet blev faktiskt bra, inte för uppiffat, men också inte för slappt. Jag log mot mig själv i spegeln och gick ut i köket. Där stod mamma med en kopp kaffe i handen. 
"Hej gumman, jag ville bara säga lycka till." Hon log vänligt mot mig.
"Tack." Jag log tillbaka.
"Allt kommer gå super och du kommer få fantastiska vänner."
"Mm." sa jag och tittade ner i golvet.
"Vadå? Tvivlar du? Alla kommer äl..." längre han hon inte.
"Det är inte så jag menar, det är bara, jag kanske inte borde bli så tight med någon. Den kanske drabbad på grund av problemen pappa lämnat till oss." Jag och mamma hade pratat om detta tidigare. Flera gånger faktiskt.
"Du, vi är i New York och de kommer inte hitta oss, oroa dig inte." hon pratade med sin typiska "det är okej"-röst. Jag log och sa hejdå.
"Lycka till!" ropade hon innan hon stängde ytterdörren. Tack, tänkte jag i huvudet.

Jag begav mig tillbaka till köket. Mamma hade handlat igår och kylen var fylld. Jag tog mig lite chokladflingor med mjölk och borstade tänderna. Jag var klar redan vi 07.25. I vanliga fall hade jag tittat in på mobilen, men jag tänkte att det kunde vara bra att gå tidigare till skolan för att hitta och hämta mina saker. Jag drog på mig jackan och slängde upp den tomma väskan på ryggen. Det var en ganska kylig morgon.

Promenaden till skolan tog 12 minuter. Jag gick in genom en av entrédörrarna (det fanns 4 stycken) och tittade på en skylt som hängde i taket.
Expeditionen ->
<-Rektorns kontor

Jag gick vänster och det kom en ganska lång korridor. I slutet av korridoren fanns en dörr
där ordet "Rektor" fanns skrivet. Försiktigt gick jag fram och knackade på dörren.
En vinna i fyrtioårs åldern öppnade. Hon log vänligt.
"Godmorgon, Ava Porter." sa hon och sträckte fram sin hand, som jag sedan skakade.
"Maya Hamilton." svarade jag och log.
"Ja, självklart, välkommen." hon flyttade lite på sig för att visa att jag skulle komma in. Jag steg in och satte mig på en stol på ena sidan hennes skrivbord, hon satte sig på andra. Kontoret var städat och ljust.
"Du ska få dina böcker och skåpsnyckel, du har skåp 274." Jag bara nickade. "Och en lite guidning runt skolan om du skulle vilja?" fortsatte hon.
"Ja, gärna." sa jag och nickade mjukt.

När jag fått grejerna och lagt in de saker jag inte skulle behöva i skåpet kom rektor Porter fram till mig igen, med sig en tjej i min ålder.
"Jag är hemskt ledsen ms Hamilton, jag hinner inte guida dig, men ms Galvez kommer göra det." Flickan log mot mig och jag log tillbaka. Rektor Porter nickade och gick iväg.
"Hej, Maya Hamilton." Vi skakade hand.
"Camilla Galvez." sa flickan. "Du lektionen börjar om 10 minuter, men jag kan gå med dig, så visar jag dig runt på rasten." sa hon och log.

När vi kom fram till klassrummet stod det 17 andra elever och väntade. Många (de flestas) blickar fastnade på mig. Två tjejer lyfte upp huvudet från en varsin bok, tre tjejer stod bredvid varandra klädda i varsin lagkofta, 4 killar som verkade väldigt tuffa, en av de hade lagt märke till mig, de andra var oberörda, resten tittade bara på mig och viskade få ord. En lärare kom fram till mig.
"Mrs Wood, Amanda Wood, din nya lärarinna i historia." Hon ler stort och skakar min hand.
"Maya Hamilton." svarar jag artigt.
"Du kan presentera dig framför alla när vi kommit in." Hon blinkar mot mig och öppnar dörren. När alla satt sig ned stod jag kvar i hörnet vid dörren.
"Nå, vi har en ny elev som ni antagligen sett. Skulle du vilja berätta om fig kanske?" frågade mrs Wood mer som en befallning. Jag nickade.
"Jag heter Maya Hamilton, jag bodde tidigare i LA..." Längre än så han jag inte förrens alla började "wowa" och fråga. "Men nu har jag flyttat till New York." avslutade jag. En av de fyra killarna räckte upp handen.
"Aiden, är du snäll och går sv bänken." Mrs Wood nickar åt honom för att visa att han kan prata.
"Varför flyttade du från LA?" frågade killen som tydligen hette Aiden. Jag ryckte på axlarna, jag skulle aldrig kunna berätta för någon om pappa.

Lunchrasten var ganska lång.
"Det är rätt så god mat i matsalen, oftast i alla fall." sa Camilla när vi kom ut från min andra lektion.
"Vet du vad det blir idag?" frågade jag.
"Wook." svarade hon och visade vägen till matsalen. I mil förra skola köpte vi maten, här var det som ett kort man köpte för varje termin. När vi ätit klart lunchen började min guidning. Jag fick se vart alla klassrum låg, idrottshallen och till slut kom vi till uteplatsen.
"Det är inte så många här, folk är liksom "för gamla" för sånt." sa Camilla. Jag nickade. Lite längre bort satt de 4 killarna på en bänk. Camilla såg att jag tittade på de.
"Du också?" frågade hon och log.
"Vad menar du?" frågade jag. Hon bet sig på läppen och slängde en blick mot killarna.
"Varenda tjej i skolan är hemligt kär i någon av de." svarade hon kort.
"Varför då?"
"Varför? Titta på de så får du veta varför. Killar är inte min grej, verkligen inte, men titta på Nathan tillexempel, så söt..."
"Jag vet inte vem som är vem." svarade jag bara.
"Han som står upp, det är Daniel, han som knyter skorna är Aiden, blondinen med blå ögon är Matt och den sista är "ledaren" Nathan." förklarade Camilla. Jag granskade Daniel, han var den enda av de som märkt mig innan lektionen. Han hade ljusbrunt hår som var slarvigt, men ändå vackert lagt, han hade hasselnötsbruna ögon och lite solbränd hy.
"Kan vi gå in? Det börjar bli kallt." frågade jag Camilla. Jag orkade inte stirra på de mer.
"Ja, såklart!" Jag och Camilla gick in.
"Förresten så kan du kalla mig Cammie, Camilla är så... tungt och vuxet." Jag nickade.
"Kalla mig bara vad du vill, det finns inste så många smeknamn för Maya." sa jag.
Resten av skoldagen gick fort. När jag och Cammie skulle hämta våra saker från skåpet gick Daniel och Aiden förbi. Jag fick ögonkontakt med Daniel och han log milt MIT mig. Det verkade bara vara jag och Cammie som märkte. Hon dansade med ögonbrynen och viska tyst "O lala." Jag bara skakade på huvudet och log.

När vi kommit ut från skolan började jag och Cammie prata om lite allt möjligt.
"Så, vart bor du?" frågade hon.
"Mayden Street 7, du?"
"Hamburg Way, några minuter från ditt hus." sa hon och log.
"Hur är de som personer?" frågade jag efter en stund.
"Vilka då?"
"Daniel och de där."
"De är vanligtvis roliga och stökiga, men skolans Bad Boys också."
"Hur då?"
"De går liksom på fester, är ute sent, allmänt oordentliga. Och de brukar vara lite elaka mot vissa, men Daniel verkade som en good boy framför dig." Hon gjorde en flörtig min.
"Nej sluta!" sa jag och skrattade, aldrig att en av skolans populära personer skulle gilla mig. Den tråkiga pluggisen.

På middagen frågade mamma om hur första skoldagen varit.
"Jätte kul." Alla var trevliga och välkomnande." hade jag svarat. Nu låg jag i sängen och funderade. Jag var faktiskt nöjd med skolan. Jag längtade dit lite. Sedan somnade jag bara.