I'm daughter to a mafia

Förädare

Mitt hjärta bultade hårt. Nathan kom tillbaka med ett par bilnycklar.
"Allt okej?" frågade han och kastade nycklarna från han till hand.
"Mm, vi borde nog åka." sa jag och började få före mot parkeringen utanför.
"Säkert?" sa Nathan när han hunnit ikapp mig.
"Ja, sa jag ju! Vilken bil?" sa jag tillslut irriterat.
"Den där." sa Mathan och pekade svagt mot en svart Mercedes. Jag gick in i den och satte mig, men i baksätet.
"Varför inte här framme?" frågade Nathan konstigt.
"För att jag ska försöka sova." sa jag surt.

"Du, vakna." sa Nathans röst tyst och petade mig i axeln.
"Vad vill du?" frågade jag yrt.
"Vi är snart framme. Vi är i New Jersey, men det är ungefär en kilometer kvar."
"Låt mig sova en kilometer till." sa jag argt. Jag hörde Nathan sucka surt så jag satte mig upp. Jag gnuggade mina ögon. Klockan var runt 16.00.
"Hur länge har jag sovit?" frågade jag.
"Inte länge, någon timme kanske."

Nathan stannade bilen på en mörk gata där de rödmålade lägenheterna var tätt intill varandra. Det var inte såhär jag tänkt mig New Jersey.

"Rover Street 4." suckade Nathan fram när han stängt bildörren och kommit fram till mig. Han låste bilen och gjorde en frågande min. Jag besvarade den med en frågande min.
"Vad ska vi göra? Du har ju inte shippet."
"Jag vet inte, vi..." jag avbröts av att min mobil surrade. De kunde säkert se oss. Jag tog upp mobil ut jackan.

Vi ser dig, inget ship, ingen mamma.

Läste jag. Jag kunde själv tänka mig mitt skräckslagna ansikte.
"Vem är...?"
"Shh, de ser oss." avbröt jag Nathan och tittade in genom alla fönster. Ingen stod vid fönstren, jag förstod inget.
"Vem?"
"Tomten, vem tror du!"
"De?" frågade Nathan oroligt och jag nickade. Jag visade honom smsen.
"Varför har du inte sagt något? Litar du inte på mig?" sa han ilsket.
"Shh." sa jag bara.

Där efter minns jag inget utom att någon slog till mig i bakhuvudet och lyfte mig.

När jag öppnade ögonen igen så var allt suddigt, men jag kunde förstå att jag var fastbundne på en stol i ett mörkt rum. Framför mig satt mamma, också fastbunden, men jag kunde inte hitta Nathan.
"Titta, prinsessan har vaknat." sa en hes röst. Några män började skratta. Jag kände igen en av de, det var han som kommit till sjukhuset den där gången. Alla männen vände sig om och det var då jag såg att en av de var Nathan. Ilskan kokade i mig. Hade han förädit mig?
"Vart ör shippet?" frågade mannen med den hesa rösten och gick fram mot mig.
"Rör henne inte!" ropade mammas sorgsna röst.
"Håll tyst!" skrek en av männen och riktade en pistol mot henne.
"Ner med den, Ares." skrek den hesa mannen. "Vart är shippet?" frågade han igen med en nästan stängd mun.
"Jag svär, jag har det inte."
"Lögnare!"
"Hon ljuger inte, hon vet inte vad det är." sa Nathans röst.
"Tyst nu, Nathan. Din papp sa till oss att du hade det, att han gett det till dig."
"Men jag vet..."
"Finns det något du fått av honom?" avbröt mig den hesa mannen. Han hade inget hår på huvudet och var klädd i vita byxor, en vit skinnjacka och ett par svarta solglasögon.
"Ett halsband." sa jag.
"Och vart finns det?" sa han, men sedan upptäckte han halsbandet på min hals. Han drog av det direkt, utan att öppna upp det i nacken och jag kände. Han öppnade upp den lilla hjärtberlocken och tog ut något litet i form av en tablett. Han log nöjt.
"Här är det, i mina händer, där det hör hemma. Nu, Ares, får du lov att göra det." sa han och slängde en blick mot mamma.
"Nej! Ni lovade att släppa henne om jag gav er shippet!" skrek jag och försökte ta mig loss. Mannen som hette Ares riktade en pistol mot mammas huvud, laddade, sköt och jag såg på. Tårarna rann ner, jag hade just sett min mamma dö. Allt var suddigt, men jag kunde tyda att mannen riktade pistolen mot mig och jag blundade.

————————————————————————

Hej! Detta är näst sista kapitel, så nästa kapitel blir det sista. Vet att det kommer bli en kort berättelse, men jag har typ tappat glöden och det som inspirerar mig till att skriva på denna.

Men ni får jätte gärna läsa mina andra böcker! Jag håller på med en som just nu inte är upplagd än, den kommer upp i sommar och en som jag publicerade igår.

Den som är publicerad handlar om en tjej vars mamma dör i cancer och man får följa med henne genom svåra dagar, vad som händer i hennes huvud och den dagen då hon beslutar vad hon verkligen vill göra med sitt liv. Just nu så är det bara en del upplagd, men jag vill verkligen arbeta med den boken då jag har sjuka idéer för den. Boken heter Disgust Cancer och går att hitta bland mina verk 😉

//Ha en fortsatt bra dag/morgon/kväll ❤️😋