Beautiful mistake ✔

föräldrar

(Martinus POV)
-Vi använde kondom?
Sa Natalie med lite skakig röst
-Den måste ha spruckit
-Ni har tid att göra abort om ni vill såklart, Men Era föräldrar, vart är dem?
-Bådas är döda.
-Aha beklagar sorgen, Kom tillbaka om senast två månader om ni vill göra abort.
-Okej tack,
-Hejdå
-Hejdå
Natalie satte sig upp och drog ner tröjan. Hon bara satt där helt mållös utan att veta vad hon skulle säga eller göra.
Hon ställde sig upp och började gå. Jag följde efter henne och snart var vi inne i en taxi påväg tillbaka till hotellet.
Hon har inte sagt ett ord och hon har inte visat några känslor.
Vi var framme vid hotellet och Natalie gick direkt till hotellrummet.
Hon satte sig på sängen och kollade ut i tomma intet. Jag satte mig på huk framför henne och tog tag i hennes händer.
-Det finns en bebis, en människa i mig, en del av mig och en del av dig.
-Natalie hur mår du?
-Jag vet inte
-Jag kommer vara vid din sida vad du än väljer
-Tack
En enstaka tår rann ner för hennes kind. Jag ställde mig upp och kramade om henne då jag tror hon behövde det.
-Men Martinus
-aaa
-Det är liksom en bebis i min mage som är gjord av oss, det är en människa skapad av oss två tillsammans,Detta är en del av oss.
Hon log lite och det gjorde även jag. Tänk oss två som föräldrar med en liten version av oss två tillsammans springandes Runt i huset skrattandes. Det skulle vara perfekt. Jag vill behålla det men det får jag inte säga till henne för då kommer hon säkert känna press.
-Vad vill du Martinus?
-Min åsikt betyder ingeting, det är din som gör det.
-Men Martinus
-Inga men, vad vill du?
-Jag vet inte än, får jag tänka?
-Ja absolut det är inte ens en fråga
-Tack Martinus
Jag kysste henne på pannan och bäddade ner henne sen i sängen.
-Martinus jag vill ut i Oslo, inte ligga här
-Men om du mår illa igen då?
-Då får vi väl hitta en toalett eller något
-Men Natalie
-Snälla Martinus
-Natalie
-Okej det räcker med en promenad i stan, så att vi rensar tankarna lite?
-Okejdå
Jag tog bort täcket som jag nyss bäddat in henne i. Vi gick tillsammans mot skorna och sen ut. Eftersom jag varit här väldigt många gånger så visste jag nästan vart allt låg. Jag tog henne till ett litet men fint ställe ganska nära hotellet så att vi skulle kunna gå tillbaka snabbt ifall det skulle behövas.
Vi gick runt lite och plötsligt så tog Natalie borda mina händer och ställde sig mittemot mig.
-Jag har bestämt mig Martinus
Jag kollade på henne med en "jag stöttar dig vad du än väljer" blick
-Jag vill behålla barnet