mördare

254 11 6
                                    


(Natalies POV)
Jag kände tårarna som tryckte mot vattenlinjen. Det sprang in 4 mer personer in i operationssalen där Martinus låg i. Sköterskan kramade om mig, detta var så jobbigt. Tänk om han inte överlever. Hur ska jag klara mig då? Jag har redan förlorat för många.
-Allt kommer ordna sig, okej?
-Mmm, okej
****
Vi har nu suttit här i 5 timmar utan att få någon respons på det vi borda har undrat. Hon var så snäll som satt här hela tiden med mig.
hennes mobil fick ett sms, hon tog upp mobilen och visade sen mig med ett glatt ansikte.
Det stod "Ta hand om Martinus Gunnarsen i 24D"
-Vi har ju inte sett när han kom ut ur operationssalen?
-Det finns en till väg ut, ska vi gå till han?
-Ja
Vi ställde oss upp och tillsammans gick vi in i ett rum och på bädden låg Martinus helt utslagen. Men annars såg allt bra ut.
En tår letade sig ner för min kind men också ett stort leende. Jag satte mig snabbt på en stol bredvid och tog hans hand.
-Fick han någon skada?
Sköterskan som jag fortfarande inte vet namnet på log och nickade ett svagt nej.
-Han klarade sig utan problem
jag litade mig fram och placerade en fjäderlätt puss på hans panna.
Sen ställde jag mig upp och kramade om sköterskan.
-Tack för all hjälp
-Varsågod
-Men jag tror att du ska vända dig om
Jag kollade konstigt på henne men vände mig sedan om. Martinus låg ner med öppna ögon och kollade på mig med ett stort leende.
Nu log jag också och jag skyndade mig fram till han.
-Hej prinsessa
-Hej min prins
Jag skrattade lite lätt, även han innan jag förde våra läppar mot varandra till en kyss.
-Lova att inte bråka så mer, snälla
-Förlåt, jag vet inte vad som flög i mig
-Det gör inget
Vi log mot varandra innan jag vände mig om till sköterskan.
-När får han komma hem?
-Vi vill ha kvar han i minst två dagar till iallafall.
-Tack ennu en gång
-Inga problem
Sköterskan gick ut ur rummet för att förmodligen lämna oss ifred. Jag vände mig om igen mot Martinus
-Du kunde ha dött Martinus, dött
-Jag vet prinsessa
-Jag hade inte klarat mig utan dig
-Men jag är här nu
-Ja men tänk om
-Sant, men nu är jag här och ska ta hand om er
Jag log lite åt han innan jag ennu en gång slöt mig fram för att placera en kyss på hans läppar.

(Marcus POV)
Tänk om jag har dödat Martinus nu?
Det ända jag vet är att Natalie och Martinus åkte in på sjukhuset för timmar sedan.
Har jag blivit en mördare?
Jag satte mig mot väggen och gjorde mig själv så liten som det gick.
Tänk om jag har dödat min egna bror.

Beautiful mistake ✔Where stories live. Discover now