Beautiful mistake ✔

minimalt leende

*2 dagar senare*

(Marcus POV)
Det har gått två dagar och jag har varken hört från, Martinus,Natalie eller Eira. Men det värsta nu är att jag inte vet ifall Martinus klara sig eller inte. Men helt plötsligt så hörde jag hur ytter dörren öppnades där nere. Jag sprang ner med rädsla i kroppen som bultade. En rädsla om att Natalie skulle komma hem utan Martinus.
När jag var nere så försvann all rädsla, Där stod Martinus. Dock stod han inte på egna ben, Natalie var som ett stöd för han.
-Kan du inte gå?
-Han kan inte gå nej, han är för vinglig
-Kan vi snälla prata?
-Nej han måste vila sa dem, ni kan prata sen
Natalie gick med Martinus upp för trappan och in på rummet. Jag förstår faktiskt varför hon hatar mig just nu.
Men nu måste jag ringa Eira, jag måste få förklara mig.
-Vad vill du gunnarsen?
-Jag vill förklara mig
- 1 minut från och med nu
-Jag vill bara säga förlåt, det var inte meningen att dra ut ilskan på dem, och jag har fattat det nu. Verkligen fattat, Martinus höll på att dö på sjukhuset och det fick jag höra från socialen, och inte från Natalie, vilket jag hade hoppats på. Det spelar ingen roll om du inte är redo för barn nu eller inte, såklart du inte är redo det är nog inte jag heller.
-HÖLL MARTINUS PÅ ATT DÖ?!!!!!
-Ja men han klara sig
-MARCUS DU ÄR INTE KLOK
-Nä jag vet
-Men jag förlåter dig
- Gör du?!
- Ja Marcus
- Tack, Älskar dig
-Älskar dig med
Jag la på med ett minimalt leende.
Jag och Eira har löst det nu iallafall.
Nu måste jag lösa det med Martinus också.

__________
Kort och tråkigt kapitel i know 🤦🏻‍♀️