Beautiful mistake ✔

Kom vi går hem

(Natalies POV)
Idag sov inte jag och Martinus i samma säng, han sov med Marcus. Dem var nu i skolan men nu var jag också där klädd i en för stor jacka gömmandes för att se när Martinus lämnar skolan. Helt plötsligt så såg jag han och han som sagt lämnade skolan och gick iväg till stan.
Jag följde efter på avstånd men ändå så att jag kunde tydligt se vad han gjorde. Nu stod han bara stilla mitt i stan, det såg ut som om han väntade på någon. Och somsagt så kom det sedan en tjej, dem kramades och pussades på kinden och båda log. Som galet.
Jag kände ilskan koka inom mig men för att hindra mig från att göra något dumt så gick jag hem direkt.
När jag kom hem så kastade jag iväg allt inte bryendes om något gick sönder. Det inkluderar min mobil. Jag gick argt till vårat rum och alla bilder som var uppsatta i ramar eller som hängde på väggen tog jag och slängde i papperskorgen. Glas efter glas gick sönder medans dem blev kastade in i skräpet. Varje bild på oss som var i rummet hade en historia bakom sig, en historia som jag nu slängde i papperskorgen.
En idiot, att jag gett han så många chanser men ändå så sviker han mig. Jag är så blind när det gäller kärlek, speciellt för att han var min första.
Massor av tårar forsade ner för mina kinder och jag bara skrek av ilska och sorg. Jag ska fucking ha ett barn med en som är otrogen och ljuger otroligt mycket. JAG HATAR HAN.
-JAG HATAR DIG MARTINUS GUNNARSEN
Skrek jag och kollapsade sedan på golvet. Jag hörde hur någon stressat sprang upp för trapporna och den personen var Marcus.
-VAD GÖR DU HÄR?!!
-Vi slutade tidigare idag, Natalie ta det lugnt och andas.
Jag som förut hyperventilerade började andas mer och mer långsamt.
-Varför är det glassplitter överallt? Och varför är din mobil och allt annat på golvet där nere?
-Han är otrogen
-Va?!
-Jag följde efter Martinus idag och han träffade en ursnygg,smal,blond tjej. Dem kramades och pussades och båda log som om dem var nykära eller något.
-Det finns säkert en förklaring
-Eller bara sanningen
Kom vi kan gå ut på en promenad om du vill
-Marcus man kommer se min mage
-Du kan låna en av mina T-Shirts, man kommer inte se då och då slipper du ha en varm jacka på dig
-Okej
Vi ställde oss upp och långsamt gick vi in på hans rum där jag bytte om till hans tröja. Sen så gick vi ut och bara prata. Vi gick runt vattnet och vad ser man framför sig? Man ser Martinus sitta och kolla tjejen i ögonen samtidigt som dem skrattar. Och bara för att nämna det så satt dem väldigt nära varandra, deras kroppar rörde varandra.
Jag sprang iväg och bakom mig hörde jag Marcus röst ropa mitt namn. Även hur han sprang efter mig. Jag skulle precis kollapsa igen men då kollapsade jag i som tur va Marcus armar.
-Kom vi går hem