Beautiful mistake ✔

Andas in Andas ut

(Natalies POV)
-VAFAN MARCUS INTE TINNINGEN
Jag försökte lyfta upp den medvetslösa kroppen från golvet. Marcus försökte hjälpa till men jag blev bara argare.
-RÖR HAN INTE
Eftersom jag inte orkade lyfta Martinus så tog jag hans armar och komiskt nog drog han in på rummet.
Jag la en kudde på golvet och placerade sedan hans huvud på den.
Jag la mina ben på vardera sida av han och slog han lite lätt på ansikte i hopp om att han skulle vakna,vilket han inte gjorde.
Detta kan vara allvarligt, jag måste ringa 112.
-Hej larmcentralen vad är ditt problem?
-Äääm hej min pojkvän har fått ett hårt slag på tinningen och han vaknar inte
Jag började bli mer och mer stressad för varje sekund som gick.
-Vi skickar ambulans direkt, adress?
-Elvflata 1
-Det kommer ambulans inom 1-3 minuter
-Okej tack
Jag la på och fokuserade nu på att försöka iallafall att få han att vakna.
Vilket han inte gjorde.
Jag hörde hur dörren där nere öppnades och hur från ingenstans det stod två ambulans personal med en bår framför mig.
-Hans namn?
-Martinus Gunnarsen
-E du syskon, vän?
-Flickvän
-Namn
-Natalie
-Okej Natalie följer du med till sjukhuset?
-Aa om jag får
-Okej bra kom nu måste vi åka
Dem bar upp han på båren och snabbt gick vi ner och sedan in i ambulansen.
Hela vägen dit så försökte ambulans personalen få kontakt med Martinus vilket inte gick.
När vi var framme så kom det istället typ 3 doktorer och sprang iväg med Martinus. Så snabbt som jag kunde så följde jag efter.
-Kan ni bara svara på en fråga?
-Om du hinner innan vi är inne i operationssalen ja
-Vad har hänt?
-Vi misstänker väldigt stora inre blödningar
Jag stannade hastigt och såg hur dem sprang in i operationssalen. Jag började andas hastigt och jag började samtidigt få svårt att andas.
Jag satte mig på en bänk och försökte fokusera på att få tillbaka andan.
Jag kände en hand på min rygg som rörde sig upp och ner, helt utan förvarning
-Andas in Andas ut
Jag gjorde som den kvinnliga rösten sa och snart fick jag tillbaka min luft.
Jag satte mig rakt upp igen och kollade på den personen som satt bredvid mig. Den var en sköterska.
-Tack
-Det är mitt jobb, har någon dött?
-Nej
-Vad har hänt?
-Min pojkvän har tydligen stora inre blödningar.
-Oj det låter inte bra
-Nää inte direkt, kommer han klara sig?
-Jag vet inte hur läget ligger till men jag hoppas det, i värsta fall så dör han eller får hjärnskador, i bästa fall så klarar han sig bra.
-Men är det något mer du stressar över?, du håller dina händer på din mage.
-Jag är gravid och utan han skulle jag aldrig klara det
Sen helt plötsligt så ropades det ut i högtalarna, " MER PERSONAL I OPERATIONS RUMMET 5 EN POJKE HAR STORA INRE BLÖDNINGAR OCH VI HÅLLER PÅ ATT TAPPA KONTROLLEN HÄR"