Beautiful mistake ✔

Dig och din kärlek

(Martinus POV)
Aj. Att hon kände så gjorde ont i mitt hjärta.
Jag öppnade dörren utan att tänka mig för och Natalie slutade prata direkt.
-Har ni stått utanför och tjuvlyssnat?!!?
-Va Natalie?? Vad händer?
-Vänta jag ringer dig sen Eira.
Hon la på och kollade mot mig med en arg men ändå ledsam blick.
-Nej det har vi inte
-Jo det har vi Marcus
Marcus kollade överraskat på mig.
- Ge mig en anledning varför jag inte ska skrika på er nu.
-Jag vill prata
-Jävligt dålig anledning Martinus men okej
Marcus hjälpte mig in och satte mig på sängen sen så gick Marcus iväg för att lämna oss ensamma.
-Så vad exakt hörde du?
-Allt tror jag
-Då behöver inte jag säga något mer...
- Du behöver inte oroa dig heller. Jag älskar dig och du är verkligen inte en börda för mig
Hon flyttade längre in i sängen mot väggen och
Flyttade upp hennes ben mot hakan. Några tårar fälldes och det gjorde så ont att se henne såhär.
Jag som fortfarande satt på sängkanten hade så gärna viljat flytta mig fram till henne och bara krama henne men det kunde jag ju inte nu.
-Jag älskar dig Natalie och det är inte bara för barnet det är för dig, jag älskar dig även om vi inte hade haft ett barn tillsammans. Vi kommer bli gamla tillsammans. Vi är menade för varandra och det visar alla bråk vi har haft. Vi har alltid löst dem. Vi har alltid hittat tillbaka till varandra.
-Sant
-Natalie, hur känner du?
-Det vet du redan eftersom du tjuvlyssna
-Snälla Natalie jag vet att du är arg och osäker just nu men du måste förstå mig också.
-Vadå förstå dig? Vad ska jag förstå?
-Marcus är ledsen eftersom att du är arg på han och nu är du arg på mig? Någon gång måste du förlåta mig för det jag sa och sen så måste du förlåta Marcus också någon gång.
-Jag måste ingenting. Men om vi ska göra så, så måste du förstå mig också som du inte ens försöker göra.
-Jo såklart jag försöker förstå dig Natalie
-Ljug mer Martinus
-Jag har inte ens börjat ljuga.... Natalie vad ska jag göra för att du ska faktiskt tro att jag älskar dig på riktigt och så att du förlåter Marcus?
- Jag vet inte
Hon sa det lite tystare, hon visste visst
-Jo du vet Natalie, Vill du att jag ska höra något storslaget för att du ska tro mig? För det gör jag gärna isåfall
-Nej!!! Inget storslaget, absolut inte Martinus.
-Var du ironisk?
Hon suckade lite lätt
-Nej Martinus jag var inte ironisk. Jag vill inte ha något storslaget
-Vad vill du ha?
-Dig och din kärlek

_________
Gillar ni ens boken?
Känner själv att den börjar bli tråkig...