Beautiful mistake ✔

Jag ska bli pappa

(Natalies POV)
Han kollade på mig utan att säga ett ord.
-Jag menar tänk bilden på oss två som står bredvid varandra i trädgården och skrattar och ler åt vårat barn som springer runt och leker, det hade varit så fint.
Ett väldigt stort leende sprack upp på hans ansikte och utan förvarning så kysste han mig.
-Jag ska bli pappa
Jag skrattade och en enstaka tår rann ner för min kind.
-Ja det ska du bli
Han skrattade lite och det fina leendet fanns fortfarande kvar.
-Ska vi gå tillbaka och berätta för dem andra?
-Ja
Hand i hand gick vi tillbaka till hotellet. vi satte oss vid ett bord som fanns i rummet och ställde mobilen mot en sak så att vi skulle kunna FaceTima med dem när vi berätta.
Martinus ringde Eira och hon svarade glatt, även Marcus var med henne. Så detta tillfället var prefekt. Martinus tog min hand under bordet och jag log.
-Vi har något vi måste berätta
-Berätta på ni
-Vi ska bli föräldrar
Man såg hur både Eiras och Marcus haka typ tappades ner på marken. Deras glada ansikte blev till ett besviket ansikte.
-Ni måste skoja
-Det gör vi inte
-Har ni ens pratat om vad båda vill
-Båda vill behålla det
-Men använde ni ens kondom?
Det var bara Marcus som pratade, han verkade mest upprörd.
-Ja det gjorde vi men den måste ha spruckit
-Det i hennes mage är ett misstag och inget annat
Jag kände hur jag sårades av den meningen och hur jag släppte Martinus hand.
-Det är ett vackert misstag isåfall
Sa Martinus, jag blev lite gladare men fortfarande inte lika glad som jag var i början av samtalet.
-Det är det absolut inte Martinus
Jag såg hur Martinus började bli lite argare nu
-Ska inte du vara min bror?
-Jo
-Men stötta oss då?
-Hon är förfan 14 år Martinus
-Jag är mycket väl medveten om det
-Hon är inte ens myndig för att ha sex än och nu ska hon vara gravid i 9 månader och ta hand om ett barn?
-Marcus snälla bara stötta oss
-Inte i det här förlåt brorsan
Han gick iväg och kvar på skärmen var bara Eira nu.
-Eira du då?
Min röst höll på att spricka när jag yttrade dem orden.
-Jag har inget att säga
-Du behöver inte säga något mer än att du stöttar oss,mig?
-Jag vill det men jag kan inte, förlåt Natalie
Sa Eira och la på.
All hopp och lycka rann ut ur mig.
Jag ställde mig upp och la mig ner i sängen.
Jag låg på rygg och kollade upp mot taket.
Varken Eira eller Marcus stöttade oss i det här. Det var bara ett fult misstag i deras ögon.
Och nu var vi helt själva i det här 9 månader fram över.
-Natalie
Han la sig bredvid mig med händerna på min mage.
-Natalie allt kommer ordna sig, vi fixar detta själva
- Tror du vi kommer klara det?
-Vi klarar allt tillsammans

_________
Ni får ett till kapitel idag bara för att en viss person önskade det 😂❤️