Beautiful mistake ✔

Marcus du förlorade

(Natalies POV)
När vi kom hem så möttes vi av Marcus och Eira som stod framför dörren. Båda lika arga.
-Marcus du förlorade, vi ska ha ett barn och det finns inget du kan göra.
Sa Martinus direkt, dryg och stolt var han verkligen.
-Inte för socialen
-Dem har faktiskt godkänt det, det var därför vi var borta, vi var på ett möte, dem ska ge oss extra pengar så att vi kan ta hand om barnet.
Argt gick Marcus upp och Eira följde snabbt efter.
Martinus tog tag i min midja och snurra runt mig, jag skratta lite lätt innan han släppte ner mig.
- Vi ska ha ett barn
-Vi kommer bli perfekta föräldrar

(Eiras POV)
-Hur fan kunde dem ha detta barnet för socialen?!
-Jag vet inte Marcus men kan du inte bara låta dem få ha en bebis?
-Aldrig, dem kan fan knappt ta hand om sig själva
-Dem kommer klara det, eller handlar det om något helt annat Marcus?
-Nej det är bara det
-Så det är inte för att du är avundsjuk på dem? Eftersom jag inte ville ha ett barn med dig nu?
Jag såg hur hans arga blick släpptes och hur han kollade lite sårat på mig.
-Jag kanske kan ha dragit ut mina känslor på dem.....
-På riktigt Marcus? Jag förlorade Natalie nu för att jag skulle vara en bra flickvän och stötta dig, det var ett fucking misstag.
Argt gick jag ut ur hans rum och sen snabbt ut ur huset. Martinus och Natalie kollade på mig medans jag gick ut, mer skämmigt kunde det inte bli.

(Martinus POV)
Jag och Natalie såg hur Eira argt gick ut ur huset. Jag gick upp till Marcus rum där han satt på sängen med ryggen mot väggen.
-Så nu kan du inte ens hålla din flickvän nöjd?
-Käften Martinus du vet ingenting
-Det e sant, jag vet inget om varför du gjort som du gjort mot mig, Natalie och kanske Eira nu men jag vet att ingen ursäkt är tillräckligt stor. Du kan inte ens ha ett bra förhållande, du ska alltid förstöra allt bra.
Jag såg ilskan i Marcus ögon och hotfullt så kom han mot mig. Lika hotfullt kollade jag i hans ögon när han ställt sig så nära mig så att han var den enda i mitt synfält.
-Du kommer ångra att du sa det nu om du inte säger förlåt
-Det är ett ord som du inte förtjänar
Jag hörde Natalie i bakgrunden som försökte få mig att gå därifrån men hennes ord var bara mummel just nu, så jag sket i det.
Jag kände en knytnäve som slogs hårt i mitt ansikte. Jag spände mina käkben innan jag snabbt slog ett hårdare slag tillbaka på hans ansikte. Men jag slog inte bara en gång. Jag puttade ner han på marken och satte gränsle på han. Jag matade in hårda slag samtidigt som jag fick hårda slag i ansiktet. Jag kände två armar till men dessa försökte få mig att ställa mig upp och gå härifrån. Jag slutade slå Marcus 1 sekund för att få bort Natalie härifrån men då fick jag ett hårt slag mot tinningen.
Känslan försvann långsamt och det gjorde även mitt medvetande. Allt blev svart.