Beautiful mistake ✔

Socialen

* 3 dagar senare*

(Natalies POV)
-jag vill inte hem
-Jag vet det prinsessa men vi måste
-Eira och Marcus då?
-Dem får skylla sig själva, Marcus får bo hos Eira och hennes familj om han stör sig
-mm Okejdå
Vi gick ut och stängde dörren efter oss.
Nycklarna lämnade vi tillbaka till receptionen och vi tog första bästa taxin hem.
Taxin släppte av oss precis utanför och långsamt gick vi in. Ingen kom ner och mötte oss, det var helt tyst i huset. Vi tog av oss våra skor och gick upp mot vårat rum för att packa upp våra väskor. Men det vi mötte i rummet var två arga personer sittandes på sängen och glodde argt in i våra själar. Dem var verkligen inte glada över detta.
Jag och Martinus gav varandra blickar innan vi satte oss på dem två stolarna som dem ställt framför sig.
-Berätta allt från början
Sa Marcus väldigt argt med en döds blick mot Martinus
-Vi hade sex, Kondomen spräcktes och poff så var Natalie gravid
Sa Martinus minst lika drygt och argt tillbaka
-Ni får inte behålla barnet
-För vem?
-Socialen
Både jag och Martinus kollade chokat på Marcus och Eira, har dem berättat till socialen innan vi hann?
-Jävla idiot asså
Martinus var verkligen arg nu på Eira och Marcus
-Påriktigt Marcus och Eira? Kan ni två inte låta mig och Martinus bara göra ett eget val som gör oss lyckliga? Vi ska ha barnet vare sig ni vill det eller inte. Och även om socialen sagt nej så ska jag föda det, punkt slut.
-Natalie gumman om inte du gör abort inom en vecka plus har papper på att du gjort det så kommer socialen komma hem hit och tvinga dig till sjukhuset för att göra det.
Sa Marcus väldigt drygt och stolt till mig
-Jag hatar er, speciellt dig Eira. Om du ska representera en vän så klarar jag mig utan en.
Jag ställde mig upp och gick ut från rummet, lämnades kvar Martinus.
Jag gick ut på baksidan och satte mig på trätrappan som ledde från trägolvet till gräset. Lätt placerade jag mina händer på min mage och kollade ut sen över gräsmattan.
Men var det här verkligen ett bra val? Att ha ett barn. Det är så mycket jobb och vi är själva unga. Sluta Natalie, du och Martinus klarar det här. Lyssna inte på dem andra.
Jag hörde hur någon kom bakom mig samt satte sig tätt intill mig så att hans mage var mot min rygg, hans ben vid sidan av mina och nu hans händer ovanpå mina händer som var placerade på magen. Han pussade mig på bakhuvudet och ett litet leende spräckte fram på mitt ansikte.
-Martinus hur ska vi göra med socialen?
-Vi kan ringa och boka ett möte med dem imorgon så kan vi prata om detta, men vad dem än säger så ska vi ha detta barnet.
-Jag älskar dig
Han lutade sitt huvud mot min axel och log lite.
-Och jag älskar dig