Julie

201 12 26
                                    

(Natalies POV)

Min prins❤️

Jag
NÄR KOMMER DU HEM?

Min prins❤️
Jag har bokat in en dag på hotellet
Kommer imorgon

Jag
Ibland undrar jag hur du tänker
I d i o t

-JAG ORKAR INTE MED HAN
Skrek jag utan att tänka mig för
-Natalie tyst vad har hänt? Väck inte Juliett
-Han jäveln har lämnat mig och åkt till hotellet för att tänka om Juliett var rätt beslut eller inte...Det är fan försent att ångra sig
-Gjorde han så?
-Ja, hur ska jag ta hand om Juliett helt själv första hel dagen med henne?
-Jag kan hjälpa dig?
-Du ska inte behöva göra det Marcus men tack ändå
-Men jo Natalie vem ska annars?
-Vet inte
-Men då hjälper jag dig punkt slut
-Men inte på natten för då ska jag ta hand om henne
-Vem skulle egentligen tagit hand om henne på natten?
-Han...
-Då gör jag det
-Marcus vi kan inte sova i samma säng?
-Det är exakt det vi kan göra
-Men nej du ska inte behöva göra det Martinus ska göra
-Idag får jag nog göra det
Jag gav upp och log mot honom innan jag gick fram för att krama han.
-Tack

(Marcus POV)
Jag var arg, väldigt arg på Martinus men visade inte det för Natalie. Jag sa till Martinus för inte så länge sedan att han skulle få ta mer ansvar.
Han hade lovat mig att ta ansvar och han bröt det lika snabbt som Juliett kom.
-Fan hon har vaknat
Sa Natalie och gick upp till den skrikande Juliett. Jag smög upp för att kolla hur det gick, det gick inte så bra. Natalie hade Juliett i sina armar och gungade lite lätt men hon slutade inte skrika och gråta. Jag gick fram och tog Juliett från Natalies armar. Jag gungade lite lätt på henne och log samtidigt mot henne.
Hon var så söt. Hon slutade att gråta och Natalie log lite smått mot henne.
-Ni är jätte fina tillsammans
-Nämen tack jag är ju hennes farbror
-Juste det är du ja
Hon skratta lite smått åt att hon själv inte tänkt på det.
-Du kan lägga ner henne om du vill
-Nää jag vill ha henne
-Men sätt dig i sängen och kolla på någon film då, men ha låg volym
-Okej
Jag la mig försiktigt i sängen och satte på någon film. Det här kändes så mysigt, att ha en egen liten människa,bebis.
Hon hade sin napp i munnen och långsamt åkte den fram och tillbaka.
-Kan inte jag ringa Eira?
Sa Natalie lite exalterat
-Varför?
-Så att ni kan bli goals samtidigt som ni håller i Juliett
Sa Natalie skrattandes
-Jag tror jag klarar mig
Sa jag lite tystare då Juliett låg några centimeter nedanför mig
-jahopp, men kan du passa Julie?
-Julie? Hon heter Juliett Natalie
-Jaa men hennes smeknamn är Julie nu
-Okej men varför?
-Varför hon har ett smeknamn?
-Nej varför ska jag passa henne?
-Ahaaaa jag ska gå och prata med din bror och hennes pappa
-Lycka till
-tackar

Beautiful mistake ✔Where stories live. Discover now