Chapter 13

3.1K 118 11
                                        


B E A

The sun is shining so bright up in the sky that it's almost torturing my skin. Sweats from my forehead are rushing down on the side of my cheeks as I made my way to the gym.

Nakasuot na ako ng volleyball attire ko since whole day ang training namin ngayon.

Bakit whole day? Hindi ko din alam kay Coach Thai.

Pero joke lang, alam ko talaga, ayoko lang talaga ishare sa inyo. Wala akong balak sabihin kahit kanino since it's a not-tell-anyone-unless-youre-one-of-us kind of secret. Kaya it's a no. Hindi niyo malalaman unless na sinabi kong malapit na kasi ang laban namin against La Salle na tinalo kami nung Game 1 kaya doble kayod kaming mga players kasi baka ipasunog kami ni Coach Thai kagaya ng sunog na barbecue na inihain samin nung last team dinner namin. Pati barbecue nabitter sa naging resulta ng laro namin against UP eh.

“San ka ba nanggaling?” Jho approached me first since I'm almost late for training.

“Sa matres ng nanay ko. Ikaw ba?”

“Eh kung ibinabalik kaya kita diyan sa matres ni Tita Det?” taas kilay na tanong niya sakin.

“Bawal na. Mom's pregnant, there's no space for me in there na.”

“Omg! Talaga?!” mas lalong namilog yung mga mata ni Jho sa sinabi ko. May pa-hawak sa bibig effect pa siyang nalalaman.

“Can't believe na nauto na naman kita. Hay Jhoana, ayos buhay please.” I smirked before joining the rest of the team leaving her pissed.

As expected, para na naman kaming nga lantang vegies after our morning training. All of us are sitting comfortably on the bench at kanya kanya ng pwesto.

It's lunch time and my stomach's demanding for food already. Pero i'm too drained that i couldn't even stand to get my tumbler that was just a feet away from me.

“Maddie, can you please get my tumbler from my bag?” I asked her since siya yung pinakamalapit sa bag ko.

“Sure.” she smiled weakly before stretching her hand.

Nakadapa siya sa bench at tanging left hand niya lang yung ginalaw niya.

After a few seconds of trying to reach for my tumbler, she turned her face to me.

“I tried my best.” she lazily shrugged before closing her eyes.

I rolled my eyes. Kahit kelan talaga napakatamad ng damulag na to.

I looked around and saw Jules laying just behind Maddie.

I was about to call her when I saw a figure from my peripheral vission. I turned to see who it was.

The next thing I knew, I was frozen in shock when I saw Thirdy smiling at me, while holding paper bags with Jollibee's face printed on it.

“Lunch?” he smiled sweetly at me.

Bigla namang naggisingan ang mga team mates ko after hearing Thirdy's voice.

Oh god, please spare me from my teammates' makasalanang mouths.

“Waw!” at nanguna na naman ang bibig ni Ponggay, as expected.

“Buti pa si Bea may palunch shet!”-Kat.

“Panis yang I love you niyo. Hahaha.”-Jules.

“Yung nililigawan meron pero yung kapatid wala? Waw naman!”-Dani.

“Bea tumbler mo oh, di ba uhaw ka na? Share naman tayo ng lunch, hehe.”-Maddie, akala ko ba tulog 'tong isang to?

“Tumigil nga kayo.” saway ko sa kanila.

Let's make it realTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon