Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 6

•Felix•

Igår så somnade Melina gråtandes i mina armar. hon vägrade ju att berätta vad hon var ledsen för. Jag suckade högt.

"Felix kan du sluta dagdrömma och komma ihåg stegen nu?!" Sa Oscar irriterat när jag tappade bort dansstegen för femte gången idag.

"Sorry, kan vi ta en paus?" Bad jag och dom suckade men gick ändå ut från salen.

Jag gick bort till Melina som satt i "vilorummet" och gav henne en kram. Jag satte mig mitt emot henne och kollade i hennes ögon. Hon var så fin. Jag förstod inte att en så fin tjej kunde må så dåligt. Det var så synd.

"Du är jätte fin Melina." Sa jag tog hennes händer.

Hon suckade och vände bort huvet och skakade på det.

Jag suckade tyst, hon ville aldrig lyssna.

"Tack, du med." Sa hon och kollade på mig igen och jag sprack upp i ett leende som hon besvarade och jag kramade henne.

•Melina•

Varför Felix var så snäll mot mig visste jag inte. Jag tyckte ju inte om honom. Och jag litade definitivt inte på honom. Men på något sätt så var det något extra med honom. Jag skakade bort tanken och fortsatte äta min pasta. Det hade gått en vecka sedan Felix kastade ur sig den där smöriga kommentaren om att jag var fin. Jag hade inte sett killarna sedan dess. Jag hade varit hemma och Daff i studion.

"Så vad tycker du om killarna då?" Daff avbröt mina tankar. Vad skulle jag svara? Vad tyckte jag om dom?

"Dom är väll okej." Sa jag bittert och sköljde av min tallrik och stoppade in den i diskmaskinen innan jag begav mig upp till mitt rum.

"Jag åker och handlar!" Ropade Daff nerifrån hallen.

"Okej!" Ropade jag tillbaka och snart hörde jag dörren stängas. Jag gick ner till vardagsrummet och satte mig vid pianot. Jag började spela på "sweater weather" och sjöng högt.

"All I am is a woman I want the world, in my hands." Sjöng jag i "tjejversionen" och spelade ackorden om och om igen.

•Felix•

När Daff sms:ade och bad mig komma över vart jag förvånad. Han hade sagt att Melina verkade lite ensam och att jag verkade komma best överens med henne så jag fick gärna komma. Jag tvekade inte en sekund när det gällde att få träffa Melina. Men Gud hur tänker jag? Jag har ju bara känt henne i två veckor! Jag svängde in med moppen på uppfarten och parkerade den. Jag öppnade dörren som var olåst. Jag hörde någon spela och sjunga och jag smög in i vardagsrummet och såg Melina sitta vid pianot och sjunga. Shit vad bra hon var! Jag ville inte störa henne så jag sate mig så tyst jag kunde i hallen där hon inte kunde se mig. Hon spelade klart låten och sen hörde jag hur hon reste sig upp. Jag reste mig snabbt upp och fixade till håret framför spegeln innan hon kom ut i hallen. Hon skrek till när hon såg mig och backade in i väggen.

"Shit förlåt, jag menade inte att skrämma dig!" Sa jag men kunde inte hålla mig från att skratta. Hon gav mig en sur blick.

"Och hur länge har du lyssnat?" Fräste hon och jag skrattade lite.

"Någon minut. Du sjunger ju gryyymt!!" Sa jag och hon gav mig en bitchblick och trängde sig förbi mig upp på sitt rum.

"Melina vänta!" Sa jag och hon vände sig om och kollade frågande på mig.

"Vi..vill du göra nåt?" Sa jag försiktigt och ett litet leende trängde sig fram på hennes läppar.

•Melina•

Jag flyttade min spelpjäs två steg och kastade över tärningen till Felix som satt bredvid mig i soffan. Han satt nära mig, hans ben snuddade vid mitt när han böjde sig fram för att flytta sin blåa gubbe. Jag rös i hela kroppen på ett behagligt sätt. Varför gjorde jag det? Jag kollade upp på honom och märkte att han redan kollade på mig. Jag rodnade och tittade bort, i ögonvrån såg jag hur Felix sken upp i ett litet leende och hade fått en liten rodnad på kinderna. Han var så söt! Men shit vad tänkte jag? Nej! Jag fick inte tänka så om en kille som han! Det var faktiskt han som trodde, eller tror, att han vet alla mina problem och hur man löser dom. Vad som än händer! Så får jag INTE falla för honom!