Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 3

•Melina•

Jag hörde dörren låsas upp där nere och en massa killröster. Säg inte att han tagit med dom där band killarna! Daffs röst ropade på mig. Jag hörde trappsteg upp och en lätt knackning.

"Melina jag har tagit med bandet hit, jag tänkte att du kanske ville skaffa dig några vänner." Sa han snällt. Jag suckade högt, men inte så att han hörde.

"Jag vill inte ha några jävla vänner!" Sa jag och man kunde höra en liten suck.

"Okej men du får iallafall gå ut och hälsa på dom" Sa han i försök om att låta sträng. Jag hade ingen ork att diskutera så jag klev surt ut ur rummet.

Förvånat kramade Daff om mig. Jag var osäker på om jag skulle dra tillbaka eller krama han med, jag valde att bara stå där. Snabbt släppte han mig och jag gick ner för trappan mot vardagsrummet där det hördes att dom var.

•Felix•

Jag kollade upp när jag hörde hur någon kom.

En tjej trädde fram, shit va söt hon var! Hon såg ut att vara i Omars längd ungefär, hon var smal och hade lite fräknar vid näsan. Hon hade brunt hår uppsatt i en hög tofs och klar gröna ögon. Hon hade på sig ett vitt slappt linne och pösiga svarta mjukisbyxor. Hon var lätt sminkad. Jag reste mig upp och gick fram för att krama henne men hon drog snabbt bort.

"Ehm jag är Felix." Sa jag osäkert och kliade mig i nacken.

FAN FELIX varför skulle du försöka krama tjejen?!

Jag gick och satte mig igen medan dom andra gick fram och skakade hand med henne.

Hon verkar vara irriterad och direkt när alla hade hälsat så gick hon upp på sitt rum igen. Dörren hördes smällas igen och Daff suckade.

"Ni måste hjälpa mig killar. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne glad." Bad Daff och satte sig utmattat i en fåtölj.

•Melina•

Jag gick in i vardagsrummet och såg fyra killar sitta i soffan. Dom kollade alla på mig. En av dom verkade granska mig noga från topp till tå. Han ställde sig upp och försökte ge mig en kram men jag backade och korsade armarna över bröstet.

"Ehm jag är Felix." Sa han och kliade sig i nacken.

Han var ganska snygg faktiskt. Sedan kom kille efter kille fram och presenterade sig och skakade hand. När alla hälsat så kollade jag irriterat på Daff och gick upp till mitt rum igen. Jag smällde igen dörren och kastade mig i sängen. Tårarna dom legat och väntat ett tag nu kom forsandes fram utan förvarning. Jag la mig under täcket och lät tårarna rinna.

Det knackade på dörren.

"Vad vill du?" Sa jag vresigt och till min förvåning så kom Felix och Oscar in i rummet, eller jag tror dom hette så.

"Shit varför gråter du?" Sa killen jag tror hette Felix.

"Vafan bryr du dig för?!" Sa jag ännu vresigare och torkade bort tårarna.

"Det är klart jag bryr mig om jag ser en söt tjej sitta och gråta." Sa han lite spydigt och den andra killen, Oscar, puttade till honom i sidan.

Jag fnyste.

"Kan ni gå här ifrån?" Sa jag så snällt jag kunde men jag lyckades ändå låta dryg.

"Inte förens du säger varför du är ledsen, och varför är du så arg mot oss för?"sa Oscar

"Det är väll fan inte så konstigt att jag är arg när ni kommer och tror att ni är några jävla gudar som kan göra alla glada och lösa allas problem?! Ni kan dra åt helvete!" Nästan skrek jag och kände hur tårarna började forsa igen. Jag snyftade högt och la huvudet i kudden, jag hade brutit ihop igen.

En varm kropp kramade om mig bakifrån och jag vände mig om och puttade bort honom, Felix.

"Låt mig bara va! Okej?!" Sa jag hulkande.

"Nej, jag tänker inte lämna dig gråtandes." Sa Felix bestämt och korsade armarna.

"Nehe men då går jag." Sa jag argt och puttade mig förbi honom.

Jag sprang ner för trappan med killarna hack i häl bakom mig. Jag hörde dom ropa på Omar och ogge. Jag sprang ut och bort längs vägen. Jag hade ingen aning om vart jag skulle, men dö skulle jag.

>forfarande tråkigt jag vet.. Men kommentera gärna vad ni tycker eller om ni vill ha mer<