Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 15

•Felix•

Hur kunde allt gå så jävla fel? Jag är så helvetes korkad! Melina svarade inte på mina sms längre, jag hade mött henne på stan men hon ignorerade mig totalt när jag försökte prata med henne, hon hade bara gett mig en sur blick och sedan gått iväg. Jag visste inte vad jag skulle göra längre. Allt var helt meningslöst om jag inte fick vara med henne. För det är ingen annan jag vill vara med. Tårarna kom igen. Jag torkade irriterat bort dom och klev ur soffan.

Så, det hade gått fyra dagar sen vi bråkade. Jag hade inte träffat någon av killarna sedan dess, jag sa att jag skulle vara med familjen, och till familjen sa jag att jag skulle vara med kompisar.
Fast egentligen så gick jag ju till sjön. Det var där jag kunde koppla av i lugn och ro, där fick tårarna rinna som dom ville utan att någon skulle behöva oroa sig över mig.

•Melina•

"Så hur går det för dig och Felix då?" Sa Omar retsamt och det högg till i hjärtat.
Felix.
"Vad menar du med det?" Frågade jag surt och han kollade förvånat på mig.
"Men ni gillar ju varandra, det syns ju!" Sa han och jag vart ännu mer upprörd.
"Fråga Felix, fast han kommer bara säga att vi är vänner, för han vågar inte visa att han gillar mig." Sa jag snabbt och dom såg nästan ut som om dom inte hängde med.
"Men Felix är ett pucko, om du inte har märkt det en." Sa Omar och dom kramade om mig. Det var först när han torkade bort en tår som jag faktiskt märkte att jag grät.
Jag la huvudet i händerna och suckade högt. Jag hade inte märkt hur mycket jag egentligen tycker om Felix.
Men jag ville inte se honom igen, jag kan inte se honom igen.

•Oscar•

Vi kramade om henne och Omar torkade bort en av hennes tårar som hade börjat rinna när hon berättade vad Felix hade gjort. Han är så jäkla korkad! Han har fått en tjej och så tappar han henne efter en vecka! Fast jag vet inte om dom någonsin var tillsammans.

Jag tog upp min mobil och ringde Felix.
"Hallå?" Sa han när han svarade.
"Du är dum i huvet." Sa jag
"Vad?" Sa han och jag kunde föreställa mig hans förvirrade ansiktsuttryck.
"Melina berättade vad som hände. Varför vågar du inte visa att du gillar henne? Vi vet ju för fan redan att du gör det!" Sa jag och jag hörde ett snyftande.
"Felix du får komma hit nu och snacka med henne!" Sa jag skarpt och nu hördes ännu mer snyft.
"Men hon vill inte se mig igen!" Sa han och hulkade.
"Hon har suttit och gråtit non-stop i tio minuter nu, jag tror att hon vill se dig."
"Vart är ni?" Frågade han dystert och jag log nöjt.

•Felix•
Jag gick långsamt ner mot stranden och såg Oscar resa sig när han såg mig. Melina satt med huvudet i knät men kollade upp när hon såg Oscar resa sig och kollade på mig. Hon stannade med blicken för en sekund innan hon kollade på Omar och sa något ohörbart eftersom jag var flera hundra meter bort.
Hon reste sig och sprang iväg. Jag gissade på att hon inte ville se mig. Jag tog mod till mig.

Jag gillar den här tjejen så jävla mycket! Jag kan inte låta henne försvinna bara för att jag klantade till mig.

Jag började springa efter henne.
"Melina!" Ropade jag när jag bara var några meter bakom henne.
"Vad?!" Sa hon vresigt och stannade och vände sig om mot mig. Hennes ögon var helt rödsprängda och mascaran hade runnit ner för hennes kinder. Det gjorde ont i min att se henne så och veta att allt var mitt fel.

"Snälla, vi måste prata om det här." Sa jag nära på att falla ut i tårar jag med.
"Vad finns det att prata om? Felix jag är ju bara din "kompis" eller hur?" Sa hon skakigt.
Jag gick närmre, så jag stod en meter ifrån henne och tog hennes hand.
"Du är så himla mycket mer!" Sa jag och hon skrattade till.
"Verkligen?! Ja du gör ju ett fint jobb med att visa det." Sa hon och ryckte ifrån sig sina händer och började gå igen.
"Melina snälla! Jag gjorde ett misstag, okej? Du fattar inte hur mycket jag ångrar det! Du fattar inte hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag bara skulle vilja ha dig som min nu!" Sa jag med en spräckt röst och tårarna som föll över.
"Så vad betyder jag för dig Felix?" Frågade hon när hon stannat upp.

•Melina•

"Jag är kär i dig Melina! Så jävla hopplöst kär i dig!" Sa han och jag kände hur tårarna rann ännu mer när jag kollade mot honom. Han gick närmre mig och tog tag runt mina höfter. Jag andades häftigt och mitt hjärta rusade i bröstet.
"Bevisa det." Sa jag lågt och kände hans läppar tryckas mot mina. Jag kysste tillbaka och tog tag runt hans nacke och drog mig närmare honom. Mina tårar hade fortfarande inte slutat rinna och jag kände hur han log och jag log med.
"Jag är kär i dig med." Sa jag när vi släppte och han omfamnade mig i en varm kram.
"Lova att aldrig ignorera mig så igen." Sa han och snyftade. Jag skakade på huvudet som ett nej.
"Lovar." Sa jag innan vi gick tillbaka mot killarna hand i hand, jag fortfarande i tårar.