Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 21

•Felix•

Melina hade varit borta i en hel vecka nu.

Under tiden hade jag umgåtts med mest Amanda.

Hon var en riktigt snäll tjej och söt var hon också!

När jag var med henne så kändes någonting extra i magen, något som var som men Melina.

Nej jag fick inte tänka så!

Amanda är min kompis, BARA min kompis!

Men, det var ändå något med henne som fick det att pirra i kroppen.

***

"Hej snygging!" Sa hon när vi möttes vid fiket.

"Hej!" Sa jag och kramade om henne.

Vi gick in och beställde den gamla vanliga och satte oss i soffan vid ett av borden.

"Hur mår du?" Frågade jag och hon log.

"Bra, själv då?" Frågade jag och jag sa att jag mådde bra.

"Felix." Sa hon plötsligt och jag kollade upp på henne.

"Jag gillar dig." Sa hon och jag log.

"Jag gillar dig också." Sa jag glatt.

"Nej, asså som mer än en vän." Sa hon och jag slutade le.

"Det gör jag också, tror jag." Sa jag och rörde runt i min smoothie.

Det vart en ganska stel tystnad under dagen och vi pratade inte mer än nödvändigt med varandra.

Vi började gå bort mot den lilla kanalbron.

Jag kollade ner på våra händer som var några centimeter ifrån varandra. Jag sträckte ut min hand och tog den. Hon kramade om min hand tillbaka och jag log.

Vi stannade mitt på bron och såg ut över vattnet.

•Melina•

Jag gick med min resväska i handen bredvid Daff.

Vi skulle bort till bussen som skulle ta oss hem. Vi närmade oss den lilla kanalen.

Det var vackert ute, det var väldigt varmt, fåglarna kvittrade ivrigt och fjärilar flög runt samt bin och humlor.

•Amanda•

Jag kollade upp på honom och han såg på mig men sina vackra ögon. Jag tog hans andra hand och fortsatte se in i hans ögon. Jag tog ett steg närmre honom och jag kunde höra hans andetag.

Vågade jag?

Jag lutade mig fram och placerade mina läppar mot hans.

•Felix•

Jag kände hennes läppar mot mina och jag rös i hela kroppen.

Melina, jag kan inte göra såhär! Jag drog ifrån men höll kvar hennes händer. Jag såg ner i marken av skam.

•Melina•

Jag närmade mig bron och såg två personer stå hand i hand mitt på bron. Jag gick närmre och mer och mer kunde jag urskilja personerna. Jag gick lite till och stannade till, Felix!

Jag stod som förstelnad i marken. Vad gör han?!

Plötsligt lutade sig tjejen fram och kysste honom. Och hon stod kvar innan han drog ifrån och såg ner i marken.

Jag höll på att tappa andan! Vad har han gjort?!

Jag kände tårarna forsa ner för ansiktet. Hur kunde han?! Jag gick med snabba steg fram till honom.

"Vad fan håller du på med?! Sa jag med skakig röst.

"Melina?" Sa Felix förvånad och jag smällde till honom hårt på kinden.

"Fy fan för dig Felix!" Skrek jag och sprang snabbt iväg hem.

•Felix•

Jag kände tårarna falla ner för kinderna.

"Felix." Sa Amanda och höll en hand på min axel.

"Snälla gå!" Sa jag och ryckte bort hennes hand.

"Förlåt." Sa hon och gick sedan iväg.

Jag kunde inte andas, vad fan har jag gjort?!

Jag såg Daff komma fram med arga steg.

"Felix du är..." Jag hörde inte vad han sa, jag hörde ingenting.

Jag vände mig och och gick mot broräcket. Snabbt var jag över på andra sidan och hoppade ner i det ljumna vattnet.