Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 2

•Melina•
Jag drog upp resväskan för trappan. Jag orkade inte bära den och jag brydde mig inte i huvud taget om att det dunkade till högt för varje trappsteg, eller att det kanske skulle bli repor i trappan för den delen.
Daff, som min nya "fosterförälder" hette, visade mig upp till mitt rum, eller jag hade ingen lust att kalla det för mitt rum eftersom jag bara skulle prova att bo här i en månad. Och han skulle ändå inte stå ut med mig så det kanske till och med kunde bli mindre än en månad.
"Så, här är ditt rum. Hoppas du ska trivas." Sa han trevligt och jag mumlade något till svar. Jag öppnade den stora dubbeldörr-garderoben och började hänga in mina kläder. Jag la mitt smink och lite småprylar jag tog med mig på skrivbordet och tillsist så bäddade jag sängen med de rena lakanen som Daff hade gett mig för en stund sen.
När jag var klar så gick jag ut ur rummet och ner till köket. Huset var väldigt stilrent och modernt. Dessutom så var det väldigt rent och välordnat, ganska förvånansvärt för att vara en man i 30 års åldern.
"Vad bra att du kom, middagen är färdig." Sa han med en liten osäker ton, det märktes att han inte var van vid barn. Jag gick in till köket och satte mig ner på en stol runt det runda köksbordet. Jag började sleva upp en massa köttfärssås och pasta på tallriken och högg in. Vi åt under tystnad och han såg ganska nervös ut när han satt och försiktigt rullade upp spagettin på gaffeln och stoppade in det i munnen.
"Imorgon så ska jag åka iväg till studion och träffa killarna och öva och spela in lite låtar." Sa han och jag kollade förvirrat på honom.
"Åh nej juste du vet ju inte om det." Sa han och harklade sig lite innan han fortsatte. "Jag är maneger för ett pojkband, the fooo."
Namnet lät bekant, men inget jag hade hört nyligen.

•Oscar•
Jag vred mig yrvaket runt i sängen. Omar bankade på sängen och sa något i stil med att jag skulle gå upp. Jag letade med handen efter en kudde att slänga på honom men lyckades inte hitta någon utom den jag låg på, och den låg jag alldeles för bekvämt på för att besvära mig om att ta bort den. Istället vände jag mig om och drog täcket över huvudet. Om jag skulle säga att jag var en morgon människa så skulle jag ljuga. Visst kunde jag komma upp på morgonen och komma i tid till saker, till skillnad från Felix.
Motvilligt reste jag mig upp efter Omars andra omgång med hårda slag mot sängkanten. Jag klädde snabbt på mig ett par gröna shorts och en vit t-shirt. Jag fixade snabbt till mitt hår så det vart fluffigt och la snabbt upp en bild på instagram som direkt fick flera hundra 'gillningar'. Jag gick in i köket där Omar redan dukat upp ett helt frukostbord. Vi åt snabbt upp en varsin macka men oboy och sedan var vi iväg mot studion.
Väl framme så var vi först med Daff som kom strax efter oss.
"Hej grabbar." Sa han ovanligt glatt och klappade oss i ryggen.
"Varför så glad?" Frågade Omar som tydligen också hade lagt märket till hans lyckliga leende.
"Inget speciellt. Men jag har faktiskt fått ett fosterbarn hem till mig som ska prova att bo hos mig i en månad." Sa han stolt och rättade till halsduken han bar.
"Ofta? Hur gammal är han eller hon?" Frågade jag förvånat
"Melinda är 15, 98." Sa han och låste sen upp dörren till studio rummet. "Så jag tänkte att ni killar kanske ville komma ikväll och lära känna henne lite? Så bjuder jag på middag och så kan ni sova övar om ni känner för det. Hon verkar inte ha så mycket vänner att prata med och hon är ganska deppig av sig." Sa han och vi nickade glatt.

>sorry för skit tråkiga kapitel! Det kommer bli bättre jag lovar!<