Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 7

•Omar•
"Ett, två, tre!", Felix slängde mig bakåt i en volt. Jag landade rakt på fötterna men tappade direkt balansen och hamnade på mina knän. Det gick ut en stöt i benet och jag skrek till.
"Gick det bra?" Frågade Felix och gav mig en hand.jag nickade och var snabbt uppe på fötter igen och förberedde mig för att göra en ny volt. Den här gången landade jag perfekt. Vi tog en paus och gick bort till dom andra som satt på parkbänkarna. Felix gick med kvicka steg och satte sig bredvid Melina. Lite för nära. Hon kollade upp på honom och log svagt, men enligt mig så såg hon mest irriterad ut. Felix log stort mot henne och inledde en konversation. Det syntes så tydligt att han var intresserad av henne, dock så verkade inte han så intresserad av honom. Felix skulle alltid bli "betuttad" i tjejerna han knappt kände, alltid få dom förälskade i honom tills det sen slutade med att någon fick ett krossat hjärta, men det var faktiskt oftast han som blev det. Jag skrattade lite åt honom där han satt och såg så desperat ut. Det skulle ju va kul att retas lite med honom.. Jag gick fram och satte mig på andra sidan av Melina.
"Hej, hur mår du?" Sa jag och gav henne en kram.
Hon kramade lite stelt tillbaka, men det var allt som behövdes för att få en bitch-blick av Felix. Jag flinade retsamt åt honom och fortsatte prata på med Melina.
"Så vad har du för hobbys?" Frågade jag och log charmigt mot henne.
"Tja, jag gillar att sjunga, dansa.." Felix avbröt henne..
"Men jaa! Du är skit bra på att sjunga!" Sa han och sökte hennes ögonkontakt. Hon rodnade och skakade på huvudet. Felix nickade och tog hennes händer. Hon fick ännu en lätt rodnad på kinderna, gillade hon honom?!
"Jag lovar! Du sjunger jätte bra!" Sa han och kramade om henne och hon kramade tillbaka. Jag utbytte en blick med Ogge och Oscar som suttit och iakttagit oss från bänken bredvid. Dom fnissade och jag kunde inte hålla mig från att börja skratta vilket dom inte heller kunde, tydligen.

•Melina•
Shit! Börjar jag få känslor för Felix?! Jag ville inte att det skulle vara sant, men oturligt nog... Jag tror jag börjar gilla honom. Jag slog huvet i väggen, försöker få bort tankarna. Jag suckade högt. Jag klev upp ur sängen och gick fram till min garderob, jag valde ett slappt vitt linne med texten "smile" på i stora bokstäver. Till det, ett par svarta shorts och ett silver armband. Jag tog med mig kläderna och underkläder in i badrummet och klev in i duschen. Det var i duschen som alla mina riktiga känslor kunde visa sig, om jag var glad så sken jag upp i en stort leende, hände inte så ofta.. Och om jag var ledsen så brast jag ut i gråt, till exempel nu. Jag lät tårarna rinna, jag stod i duschen i minst 20 minuter innan jag tillslut gick ut och virade handduken runt mig och virade in mitt hår i en turban med en annan handduk. Jag torkade mig och klädde på mig innan jag gick ner för att äta frukost.
"Godmorgon." Sa Daff när jag kom ner, han satt med te i handen och Aftonbladet i andra. Jag slog mig ner och tog åt mig av den framdukade frukosten och började äta.
"Ska vi träffa killarna något idag?" Frågade jag osäkert.
Han kikade upp från tidningen med ett nyfiket leende.
"Ja dom kommer hit vid lunchtid, någon som är extra intressant eller?" Frågade han med ett höjt ögonbryn.
"Nej jag bara undrade." Sa jag nonchalant men kunde inte undgå från att skina upp i ett litet leende.