Du har sett mina sår, inte min historia

Kapitel 9

•Felix•

Jag låg och vred och vände på mig i sängen, mina tankar kunde inte släppa Melina och vad som hände i fredags på stranden. Jag suckade högt, jag ville bara försvinna. Varför skulle jag alltid sabba allting?! Jag skrek i kudden och kände hur tårarna tryckte bakom ögonlocken.

Jag kände mig så misslyckad, varför skulle ingenting gå bra för mig?! En tår rann ner för kinden. Allting var hopplöst.

•Melina•

Jag lät tårarna rinna ner för kinderna, rakbladet åkte sakta över min handled, jag lät blodet rinna. Varför var jag tvungen att göra så?! Varför kan jag inte bara inse att jag gillar honom?... Att jag gillar Felix Sandman.

"Duktigt jobbat Melina, du har just stött iväg och sårat den ända människan som brydde sig om dig." Viskade jag för mig själv.

•Daff•

Jag såg Lilly komma gåendes på gatan, vi kramades och gick in på fiket på Kungsgatan.

"Ärligt talat så vet jag inte om jag kan ha kvar henne, hon är så himla deprimerad.. Hon pratar knap.." Lilly avbröt mig

"Så gör henne glad då?" Sa hon och la sin hand på min.

"Du kommer att få henne glad, jag lovar. Jag ska se till att du får två månader till." Sa hon och vi lutade oss fram och kysstes. Jag la min hand på hennes kind och hon sin bakom min nacke.

Vi släppte kyssen.

"Jag minns när vi var små och satt här, du kysser lika bra som då." Sa hon innan hon försvann ut från caféet men halva bullen kvarlämnad.

Den tjejen får mig att få gåshud...

•Felix•

Jag hade helst tackat nej till middag hos Daff men då skulle dom kanske misstänka nåt. Jag tog på mig min blåa skjorta och svarta shorts. Jag tog i lite vax i håret och fixade till det noggrant.

Jag gick lite på efterkälken, killarna hade tjatat och frågat vad det var, men jag envisades med att det inte var något. Jag suckade när Omar ringde på dörren. Daff öppnade och släppte in oss. Melina satt i soffan och bet på naglarna. Hon kollade upp på oss och sa hej. Jag mumlade hej och satte mig i en av fåtöljerna. Jag kollade snabbt på henne men kollade bort sport hon kollade mot mitt håll. Jag vågade inte möta hennes ögon. När jag såg henne så var det som om mitt hjärta splittrades, jag vart med ens ännu deppigare och hade hela tiden blicken fäst i golvet eller i knät. Omar puttade till mig i sidan och gav mig en frågande blick.

Jag log svagt mot honom och skakade på huvudet som ett "nej jag mår bra".

•Melina•

Jag kollade gång på gång upp på Felix och det skar i mitt hjärta av att se honom så ledsen. Jag hade lust att bara kasta mig i hans armar och gråta ut, säga till honom hur ledsen jag är och be honom att förlåta mig. Det skulle knappast hända. Han ville ju inte ens se mot mitt håll. Jag kände hur tårarna bräde bakom ögonen.

"Melina vad är det?" Sa plötsligt Oscar och la handen på min arm. Jag reste mig snabbt ur soffan och sprang upp till mitt rum.

•Felix•

"Melina, vad är det?"

Jag kollade upp och såg en Melina i tårar. Hon sprang upp mot sitt rum.

Jag sprang efter av rena farten och in på hennes rum. Plötsligt kastade hon sig i mina armar och jag höll om henne hårt.

"Felix förlåt." Snyftade hon men jag avbröt henne.

"Nej det är jag som ska säga förlåt! Jag skulle inte ha gjort så." Sa jag och hon kollade upp på mig.

"Felix jag tror jag börjar gilla dig också." Sa hon och släppte kramen och tittade ner i marken, skamset. Jag stelnade till, vad var det hon just sa? Jag sken upp i ett stort leende. Gillar hon mig också? Jag drog in henne i en stor kram och jag såg hur hon log svagt mot mitt bröst.

Jag såg killarna kika in genom dörren med ett leende på läpparna.