Metallviruset

Kapitel 4

Förmiddagen femtonde juli. En båt kom in till FMD. En mörkhyad pojke med långt hår klev i land med en resväska. Han vinkade åt sin mamma när båten körde iväg och vände sig framåt igen. Det skulle komma någon emot och möta honom. Han hörde steg bakom sig och hoppade till.

"Förlåt", sa Oskar. "Det var inte meningen att skrämma dig".

Han och John hade just kommit upp ur vattnet. De hade fortfarande på sig dykutrustningen.

"Det är lugnt", sa pojken.

"Du är ny, eller hur?", frågade John.

"Ja".

"Jag är John och det här är Oskar".

"Tom", sa pojken. "Tom Sandström".

En kvinna i trettioårs åldern kom fram till dem.

"Du är säkert Tom", sa hon. "Jag ska visa dig till ditt rum". "Du får lämna dina saker där och så går vi sen på en rundtur".

"Vi kan göra rundvisningen", sa John och pekade på sig själv och Oskar som nickade.

Kvinnan tittade på dem en stund.

"Okej", sa hon. "Det går bra". "Du har ju ändå bott här hela livet, så du känner till allt här bra". "Men jag börjar med att visa Tom till hans rum".

Fem minuter senare hade Tom fått sitt rum. Därefter gick de till matsalen och åt lunch, och berättade om sig själva för varandra.

"Det måste vara häftigt att ha bott här hela livet", sa Tom när John hade berättat sin historia. "Jag har själv simmat hela livet och de senaste året blivit mer intresserad av dykning". "Att bli bra på det".

"Du har kommit till rätt ställe", sa Oskar.

De steg upp och förde sina tallrikar. På vägen ut gick Roger förbi dem och lade krokben för Tom.

"Hoppsan, vad klumpigt", sa han med sitt hånleende och gick vidare.

"Ja,  nu när du är vän med oss så innebär det att Roger, alltså den där rödhåriga saken, också är din fiende här", sa Oskar.

"Roger that", sa Tom och nickade.

Roger stannade upp. Han tittade på Tom med avsky och visade mittfingret åt honom innan han gick vidare.

"Tack detsamma", sa Tom.

Rundvandringen gick bra och senare samma kväll gick de alla tre till en av övningsbassängerna. John och Oskar gav några fridykar tips till Tom som var väldigt ivrig och snabblärd. De hade även tagit med snorklar. När han testade att dyka med den gjorde Tom misstaget att han försökte andas under vattnet och kom upp hostande. Det var ett överraskande vanligt första gångs misstag.

"Äckligt", sa Tom när han spottade ut vatten ur munnen.

"Det där är en snorkel, inte ett sugrör", sa Roger som hade stått och spionerat på dem.

"Har du inget bättre för dig än att spionera på oss?", frågade John irriterat.

"Nu har jag det, för här finns inget spännande att se", svarade Roger. "Just ja". "Här".

Rogers slängde ett plastsugrör till Tom och gick därifrån.

"Råkar ni veta var hans rum är?", undrade Tom.

"Ja", svarade John. "Hur så?".

"Vi går dit".

Roger gick en sväng via matsalen innan han gick upp till sitt rum. Han lade inte alls märke till John, Oskar och Tom som stod gömda på andra sidan korridoren. Han gick helt lugnt till sin dörr och halkade just framför den.

"Vad i..." Han kände på golvet. Golvvax.

"Det där är ett golv, inte en rutschbana", sa Tom.

Roger reste sig upp, bara för att sekunden senare halka igen. Tom vände sig om och sprang iväg med John och Oskar.

Tom var en mästare på skämt. Golvvaxet vid Rogers rum blev bara ett av många. John och Oskar fick ofta ett gott skratt. Ibland kunde det dock hända att Tom skämtade med dem. Ibland alldeles harmlöst, t.ex. genom att väcka dem med störande ljud de nätter som han sov i deras rum. Ibland kunde det bli lite mer extremt. En fredag i augusti hade de åkt till en ö för att tälta över veckoslutet. På lördag morgon när de vaknade surrade en geting vid en av tältöppningarna. Tom öppnade den lite större och kröp själv ut genom den andra öppningen. Sedan stängde han dem från utsidan. Det tog tid innan John och Oskar lyckades komma ut ur tältet då och de var inte speciellt glada när de tillslut lyckades.

Följande natt vaknade John av att Tom kröp ut ur tältet.

"Vad gör du?", frågade John och kröp efter. Då märkte han att Tom gick i sömnen. John gick försiktigt fram, lade en hand på Tom och styrde honom åt höger. Han vaknade inte av det. Dock gick han snart mot en större sten som han snubblade över. Då vaknade han. Han reste sig förvirrat upp. John hade redan krypt in i tältet igen. Tom följde efter och somnade om. John berättade det för Oskar följande morgon, och de bestämde sig för att ge igen för getingen någon natt som Tom gick i sömnen. Så under några veckors tid gick de några gånger i veckan och väntade utanför Toms rum. Och en natt i oktober kom han äntligen ut i sömnen. John och Oskar ledde ner Tom för en trappa, ut ur huset, ner till stranden och ut på bryggan. Snart hördes ett plask från vattnet.

"Kallt!", skrek Tom. "Så kallt!".

John och Oskar gapskrattade när Tom klev upp.

"Det var inte alls roligt!", skrek han.

John och Oskar fortsatte skratta och snart log Tom.

"Okej", sa han och skrattade. "Det var jätte roligt".