Smittat blod - Häxmästarens Arv Del 2 🇸🇪

Kap.3 I källaren

Amber blev stående i hallen och tystnaden lade sig över det gamla huset. Bara ett svagt tickande hördes från en klocka någonstans. Ett svagt ljus kom in mellan brädorna, men inget solljus. Gardinerna var fastspikade tillsammans med brädorna.
Hon såg sig om och började sedan försiktigt gå runt. I köket stod en tekanna på spisen. Vid en närmare titt fann hon att den var full med vatten. Den som bott i huset måste ha varit på väg att koka te när Murcia kom. Eller om kannan bara blivit kvarglömd av någon som bodde i huset på sommaren? Spisen var inte på i alla fall.
Hon tittade i skåp och kylskåp.
Överallt fanns ny mat. Datumen hade inte gått ut på någon av de matvaror Amber tittade på. Allt tydde på att huset varit en permanent bostad. Då kunde man bara anta att personen som bott i huset varit en äldre person som Murcia gjort sig av med. Det såg lite så ut på husets inredning. En yngre person hade förmodligen renoverat mera och moderniserat lite.

Amber gick försiktigt från rum till rum. Den fanns en stor sal med bokhyllor, matbord och ett piano. Toaletten var liten och allt porslin var grönt. Väggarna där inne var senapsgula och på golvet fanns en grafitgrå plastmatta. Lite typiskt 70- eller kanske 50- tal? Hon var inte så bra på inredningsepoker.
Det fanns även två kammare. En som fungerade som sovrum och en som var avsett som gästrum. Gästrummet hade en rutig bäddsoffa och brun-orange ton på nästan allt medan det mesta i sovrummet gick i blått. I hallen fanns en vindstrappa som Amber försiktigt smög upp för.
På vinden fanns två sovrum som inte blivit använda på ett bra tag och flera förrådsrum som alla var fulla med bråte. Fönstren på övervåningen var inte fastspikade. Bara ett. Det var lätt att gissa att det var utanför det fönstret som brandstegen fanns.
Amber prövade att öppna ett fönster och tittade ut. Det var långt ner och att klättra på stuprännan kom inte på frågan heller. Den var minst tre meter bort. Inte ens om hon hoppade var det säkert att hon skulle nå den. Det var inte värt risken.
Hon drog fast fönstret igen och gick ner. Dörren ut var bastant och skulle möjligtvis gå att ta sig igenom med en yxa. Men någon yxa hade hon inte och även om hon hade en så skulle Murcia ändå höra henne. Hon fick väl lov att stanna och se vad Murcia hade för planer.
Hennes blick föll på en annan dörr, bredvid vindstrappan. Det måste vara källardörren. Kanske det fanns en väg ut där? Många hus hade en ytterdörr till källaren och den kanske Murcia hade glömt? Med lite tur så.
Amber öppnade försiktigt dörren och såg ner för den långa källartrappan.
Där nere rådde ett kompakt mörker och det luktade starkt av gammal källare, jord, murbruk och damm.
Hon tog ett djupt andetag och försökte få pulsen att varva ner. Långsamt sträckte hon ner foten och tog första steget ner. Sedan nästa. Hjärtat klappade på henne och hon lade handen mot väggen som stöd.
Hon gick så tyst hon kunde. Dels för att Murcia inte skulle höra henne och dels för att ingen annan skulle göra det heller om det var så att det fanns någon där nere.
Hon letade efter en strömbrytare, men lyckades inte hitta någon. Hon fick syn på en lite längre ner, halvägs ner för trappan.
När hon till slut, med darriga steg tagit sig fram till den visade det sig att den inte fungerade. Hon tog ett djupt andetag igen och fortsatte ner.
Det var bara en källare.
En helt vanlig källare.
Här fanns inga döda häxor eller mystiska varelser.
Det var bara väldigt mörkt...
Trappan tog slut och hon blev stående på det sista trappsteget.
Hon lyssnade intensivt ut i tystnaden.
Var det hennes egna andetag som ekade, eller...?
Hon tog ett djupt andetag och höll andan.
De väsande andetagen från mörkret framför henne fortsatte.
Hon rös i hela kroppen.
Plötsligt hördes en rörelse.
Kvickt kilade hon upp för trappan igen och stänge försiktigt dörren efter sig.
När hon dragit för regeln stod hon kvar med bultande hjärta och lyssnade. Murcia hade inte vaknat och från andra sidan källardörren hördes inga steg eller andra tecken på att det där nere följt efter henne.
Hon andades ut och vågade slappna av lite. Så mycket som man nu vågade slappna av när man var en vampyrs fånge.
Givetvis hade Murcia sett till att källaren var bevakad.
Då fanns det alltså ingen väg ut.
Hon gick till gästrummet och satte sig på soffan. Det kändes bättre att sitta där än i någon annans säng eller i soffan bredvid Murcias kista.
Hon suckade djupt.
Hur svårt skulle det bli att hitta henne? Hade Amadeus eller någon annan en chans att hitta henne i tid? Mest undrade hon vad Murcia tänkte göra med henne. Amadeus hade dödat hennes syster, så vad skulle Murcia göra för att utkräva sin hämnd?