Smittat blod - Häxmästarens Arv Del 2 🇸🇪

Kap.11 Veronica

Gästrummet i husets sydöstra hörn fick en uppstädning inför Veronicas besök. Rummet var ljust med det stora burspråket, men eftersom man var tvungen att gå genom kontoret för att komma till trappan i hallen så hade varken Amber eller Amadeus valt rummet som sitt. Dessutom var det lite mindre än de andra rummen.
Amber gillade kakelugnen som delade skorsten med den stora vedspisen i köket. Den var gjord i en gulvit sten med ett vackert ljusbrunt, rökliknande mönster. De hade varken tapetserat eller renoverat i det rummet, så väggarna var klädda med en gräddgul spännpapp som matchade kakelugnen. På tapeterna fanns ett mönster av långa grenar med löv, fåglar och blommor. Allt gick i samma gulbruna nyans som kakelugnen.
”Jag hoppas att Veronica inte har något emot lite drag. Det är ju inte direkt det mest välisolerade rummet vi har”, sa Amber.
”Skulle det störa henne så lär hon säkert läsa en besvärjelse över rummet. Besvärjelser är ett av Veronicas expertområden. Hon är mycket intelligent och lätt lärd. Dessutom har hon haft ett par hundra år på sig att läsa in allt, så det finns inte mycket som hon inte behärskar.”
Amadeus öppnade de polerade bronsluckorna till kakelugnen och kontrollerade eldstaden på insidan.
”Vad är Veronica då? Är hon halvvampyr som du?”
”Nej. Veronica är en svart häxa, som valt att använda sina kunskaper för goda ändamål. Det sägs att hon är en av de mest kraftfulla häxor som lever idag.”
”En svart häxa?”
”Ja. Men god. Bara för att man har onda egenskaper betyder det inte att man måste använda dem till ondska. Se på oss till exempel.”
Amber nickade bara.
Hon hade fortfarande inte vant sig vid tanken på att deras gemensamma släkt varit den mest ondskefulla ätten i historien.
”Ska vi bära hit en av våra extra byråer, så att hon kan lägga sina saker någonstans?” undrade hon.
”Det vore nog en bra idé.”

Veronica anlände medan Amber var i skolan, så hon kände sig nästan lite nervös när hon gick hem från busshållplatsen efter skolan. Hon hade ingen aning om vad hon hade att vänta sig. Av vad hon hört från Amadeus så verkade Veronica helt okej, men lite gammaldags. Hon var trots allt närmare femhundra år. Men hade hon en modern syn på saker och ting, eller skulle det bli hårda bud med artigheter och strikta regler? Amber hade läst i historia om vad som förväntats av kvinnor förr. Veronica var ju uppvuxen i en sådan miljö. Hur mycket skulle hon ta med sig i bagaget från den tiden? Amber såg framför sig hur hon skulle få stränga lektioner i hur man gick med god hållning, klädde sig anständigt och talade korrekt.
Framme vid grinden gick hon via postlådan och hämtade tidningen.
Grinden gnisslade som den brukade när hon öppnade den. De hade inte brytt sig om att olja den, eftersom det fungerade lite som en ringklocka. Kael reagerade alltid på grindens gnissel och började skälla vid dörren. En sådan förvarning var alltid bra att ha.
Mycket riktigt kom Kael farande när någon öppnade ytterdörren. Hon var lärd att hon inte fick hoppa på folk, så hon skuttade glatt runt Amber istället.
En mörkhårig kvinna i röd sammetsklänning klev ut på trappan. Hennes hår föll i mörka lockar över axlarna och klänningen hade samma färg som djupröda rosor. Hon log svagt, vilket syntes tydligt när hennes läppar var målade med ett blodrött läppstift. Hon såg nästan farligt vacker ut och det var något övernaturligt över henne. Hennes mörka ögonbryn var som smala streck i hennes bleka panna.
”Hej, Amber. Så roligt att äntligen få träffa dig”, sa hon med en varm och fyllig röst.
”Hej”, svarade Amber och var inte så säker på vad hon förväntades göra.
Skulle hon niga, eller skaka hand?
Veronica tycktes glida ner för trappan utan att ta något steg.
”Jag behöver väl knappast presentera mig?” sa Veronica när de skakade hand.
”Inte direkt.”
”Jag tänkte att vi kunde sätta oss i köket, alla tre och gå igenom lite vad vi ska satsa på här i sommar, om det är okej för dig?”
”Visst”, sa Amber och nickade.
Amadeus satt redan på en av stolarna vid köksbänken och väntade på dem.
Kael fick vara kvar ute i trädgården.
Amber satte sig på stolen mellan Veronica och Amadeus. Hjärtat klappade lite extra hårt och det hela kändes väldigt likt ett föräldramöte där man träffades personligen för att diskutera något med läraren.
Veronica log vänligt mot Amber.
”Jag har hört att du börjar bli ganska bra på svärdsfäktning?” började hon.
”Ganska”, sa Amber med en axelryckning.
”Nå, jag är säker på att du kommer att bli ännu bättre om vi lyckas hitta din personliga fäktningsstil. Amadeus har gett mig en snabb genomgång om vad ni gått igenom och hur mycket du lärt dig under det senaste året, så jag ska sammanfatta det och se vad som kan behöva bättras på. Jag kommer dessvärre att bli tvungen att skriva några prov åt dig, bara för att se hur mycket du kan. Men det är inget att vara nervös för. Det du inte kan kommer vi bara att gå igenom lite som hastigast. Vi har viktigare saker att fokusera på i sommar. Låter det bra så långt?”
Amber nickade bara, även om ordet ”prov” fick henne att vilja hasa ner från stolen med ett plågat stön. Hade hon inte haft nog med prov i skolan?
”Då så. Vad har ni gjort mer? Har ni gått igenom allt muntligt, eller har ni haft någon praktisk övning?” undrade Veronica.
”Det har nog mest varit muntligt”, svarade Amber.
”Nå då vet vi vad vi ska satsa på i sommar. Praktisk övning är den bästa träningen, eftersom häxmästaryrket till största del är ett praktiskt yrke. Vi ska sätta dig på lite mer fysisk träning. Smidighet och en bra kondition kan vara livsviktigt för en häxmästare. Du har säkert sett akrobater på cirkus? Att det finns människor som kan hoppa lika högt som de själva är långa och ta mycket långa språng?”
Amber nickade bara.
”Det kan du lära dig, med rätt träning. Det blir tufft. Det tänker jag inte undanhålla för dig. Men som sagt kan det visa sig vara livsviktigt. Jag kommer inte att förvänta mig en baklängesvolt eller liknande. Vi kommer inte att pressa dig över din förmåga. Men du får visa förtroende när vi säger att du kan klara något som du själv finner omöjligt vid första anblicken.”
Amber nickade igen.
Hon kände sig redan trött och bävade inför all träning som hon skulle utsättas för. Hon hade aldrig varit en lat person. På gymnastiken i skolan hade hon klara sig riktigt hyfsat och nog hade hon en viss grundkondition, med det Veronica talade om var mycket mer än så. Att hoppa högre än man själv var lång kändes omöjligt. Inte för att hon var särskilt lång, men ändå...
Veronica verkade ana sig till vad hon tänkte och log lugnande.
”Vi kommer att fuska lite också. Det finns brygder som ökar ens fysiska förmåga snabbare än vanlig träning. Det är inte doping, eller vad man nu kallar det nu för tiden. Jag har hört om sportatleters sätt att fuska sig till segern genom olika preparat. Det vi ska göra är mer en fråga om att låna förmågan från andra väsen. Det mesta kan man få från vampyrer och sådana har vi två att vända oss till för tillfället. Men för att brygden ska fungera krävs en riktigt bra grundkondition. Man kan säga att om vi tränar upp dig till maxgränsen och sedan häller i dig en av dessa brygder så kommer du att få behålla din kondition, även om du skulle lata dig på soffan under en månad. Amadeus nämnde att du utövat besvärjelsen som får dig att minnas allt du läser. Ungefär så fungerar den här brygden. Du kommer att behålla alla de fysiska förmågor som du övar fram, men du måste öva fram dem först.”
Amber nickade bara.
Det kändes lite dumt att bara sitta och nicka, men hon kom inte på något vettigt att säga.
Veronica såg forskande på henne.
”Jag antar att du inte har några invändningar?”
”Nej. Jag litar på att du vet vad du pratar om”, svarade Amber.
”Jag har en känsla av att du inte gör mycket väsen av dig och inte säger något så länge du inte måste eller har något viktigt att säga. Men som fiende är du farlig och långt ifrån kraftlös. Någon vekling är du inte, även om vissa kommer att missta dig för det.”
Amber var inte säker på om hon skulle nicka eller skaka på huvudet.
”Det kanske stämmer”, sa hon efter en stund.
Veronica log varmt.
”Sitter du och spelar på telefonen?” sa Veronica plötsligt irriterat.
Amadeus tittade upp från sin mobil.
”Va? Nej, jag bara... läste några gamla meddelanden”, sa han och stoppade telefonen i fickan.
Veronica gav honom en skarp blick.
”Du får faktiskt ta och visa lite större intresse för din lärlings utbildning. Nog för att koncentration aldrig varit din starka sida, men lite får du faktiskt anstränga dig.”
”Jag är visst intresserad av Ambers utbildning. Men just nu är det ju du som håller i trådarna”, protesterade han.
”Struntprat. Jag diskuterar ämnet lika mycket med dig som jag gör med henne.”
Amadeus lutade sig mot köksbänken med armbågen och tog ett djupt andetag.
”Okej.”
Veronica höll kvar en vass blick vid honom en stund innan hon vände sig till Amber igen.
”Vi behöver inte börja med lektionerna redan idag. Du får ta ledigt den här dagen, så får Amadeus och jag gå igenom lite innan vi börjar lägga upp några planer för dig. Låter det bra?”
Amber nickade snabbt.
Det kändes rätt bra att slippa ut ur huset igen, även om Veronica verkade vara bättre än hon väntat sig. Men å andra sidan hade hon inte sett hur Veronica undervisade än.