5

137 2 1
                                    

Det var eftermiddag och solen hade redan gått ner lite.

Nu måste jag skärpa mig. Dags för jobbet att bli gjort...

Han kilade snabbt in i medicinförrådet. Snabbt tog han det han skulle och la ner i sin väska. Säkert trettio stora burkar med allt möjligt. Men just då tappade han en burk på golvet. Det skramlade högt.

"Är det någon där inne?" hördes en röst säga.

Han sa inte ett knyst.

Om vem det nu var såg honom vara i förrådet skulle han genast bli huvudmisstänkt när de märkte att medicinen var borta.
Dörren öppnades sakta och en städerska klev in.
Som tur var hade Raiden hunnit gömma sig bakom två stora lådor.

"Är det någon här?" sa hon förvirrat.

Hon tog sakta upp medicinburken från golvet och ställde upp den på hyllan igen. Hon ryckte på axlarna och gick snabbt ut igen.

Han väntade ett tag, tills stängningsdags. Sen gick han snabbt ut och låste. Det var annan nattpersonal där. Som tur var såg de honom inte smyga ut. Han smög ut ända till parkeringen, där Damien stod. Han stod bredvid samma, gråa, stora bil.

"Haru mina grejer?" sa han med armarna i kors.

Raiden nickade.

Damien visade honom bak i lastningsutrymmet. Där tog han snabbt ut burkarna och gav dem till honom.

"Det var allt va?" frågade Raiden.

"Jupp." sa han nöjt.

Han drog ut bunten med sedlar och gav de till Raiden.

"Å-åh tack!"

"Ingen orsak. Sig till om du behöver mer. Då har vi andra tjänster." sa han lömskt.

Raiden nickade.

"Jag hör av mig."

Jag älskar ett psykfall 2Where stories live. Discover now