Polisen fyllde hela lägenheten. Raiden satt i Devlins knä omringad i en filt. Han skakade fortfarande. Devlin snyftade lätt och kramade hårt om honom. Polisen hade redan pratat med dem och Damien var påväg till finkan. Ingen advokat kunde rädda honom då.
"Det kommer bli bra." sa Raiden tröstande men osäkert.
"Jag vet..."
Polisen verkade aldrig lämna. Det tog timmar innan de var klara.
"Ha en bra kväll." sa sista polisen som gick ut ur ytterdörren.
Vi båda föll ner i sängen och pustade ut.
"Hur ska jag kunna känna mig trygg längre?" gnydde Raiden oroligt.
"Du har mig här." sa Devlin och höll armarna runt honom.
"Det är sant." svarade han med ett smått leende.
"Vi behöver inte oroa oss längre."
Devlin satt sig upp i sängen och kastade av sig tröjan. Raiden log större och hela hans ansikte blev knallrött.
"Jag vet väll vad som gör min älskling glad~" sa han och satt sig över honom.
Raiden bara andades lugnt och lät natten bli lång.
De levde lyckliga i alla sina dagar ;)
Slut.
