Raiden klev av bussen och gick emot ålderdomshemmet. Solen sken starkt och luften var kvav. Ännu en slitig dag väntade runt hörnet.
Precis utanför på parkeringen stod en stor, grå bil. Bredvid den stod den skumma killen som hade kikat runt förut.
"Ey, Raiden?" sa han.
"J-ja?" frågade han.
"Kom hit"
Han gick sakta till honom.
"Har du pengar problem?" frågade han mitt från ingenstans.
"Hurså?"
"Jag har ett erbjudande." svarade han lömskt.
Han visste inte om det var så säkert att prata med honom. Men han behövde ju pengar.
"Vem är du?" frågade Raiden.
"Jag heter Damian och jag behöver medicinerna. Du vet. De som är över." svarade han ärligt.
Han förstod att han självklart bara ville ha droger.
"Så du vill att jag blir någon slags langare?" frågade han skeptiskt och rynkade på pannan.
"Ja, typ."
Raiden vände sig för att gå iväg.
"Du får 10 000 spänn för det. Kontanter. Ta erbjudandet nu eller gå."
Han vände sig sakta tillbaka.
"10 000?" frågade han förvånat.
Damian nickade.
Raiden hade ju trots allt pengar problem och medicinerna räckte till de gamla ändå...
"Okej, jag gör det." flög det ur honom.
"Eyy, bra Raiden!" svarade han och dunkade honom i ryggen.
Det gjorde lite ont. Men han låtsades inte om det.
De skakade hand om det. Damiens grepp var hårt och lite skrämmande. Han svalde tungt.
De diskuterade hur affären skulle gå till. Raiden skulle fixa medicinerna till kvällen. Han jobbade ensam den dagen så han tänkte passa på.
